- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
91

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Liten Karin“ - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med deu lediga
anuen fattade
henue om lifvet och höll
henne uppe.

I detsamma blickade Karin upp till honom, och såg
på samma gång så lycklig och så brydd ut, att det riktigt
klack till i den unga skepparens hjerta, och i
afvaktan på
det väntade svaret, tryckte han “liten Karin“ allt fastare
intill sig med den ena armen, medan, af en alldeles gifven
naturnödvändighet, don
ann som höll rodret något släppte
efter sitt stadiga tag, utan att likväl den lycklige
skepparen märkte denna stora försumlighet i seglatsen.

“Kära, snälla Karin!“ hviskade han sakta till deu
rodnande och leende flickan, “hvad svarar du mig nu på
min förfrågan?“

“Jo, jag svarar hvad jag svarat en gång förut...
hvad jag alltid kommer att svara–-“

“Fall undan!“ skrek i detsamma Anders borta ifrån
fören, “fall undan! Kors för sju attingen! Vi kommer ju
radikalt på grundet, vet jag!“ Och innan Anders hade
hunnit tala ut, och innan den våldsamt återuppväckte
Pottor hunnit att vrida på rodret, så — krak! — ett
skrapande och en knuff, och der stod Ida midt uppe på en ston,
och det med en fart så att dot knakade i masten, och den
halfdruckne Zachris kom yrvaken upprusande ur kajutan
och hade i förskräckelsen säkert gått öfvor bord,
0111 icke
Anders i rättan tid fatt ett dugtigt nappatag i den
oborstade luggeu.

“Ja, nu stå vi här vackert!“ pustade Anders, i det
han släppte Zachris och halade ner
focken, lör att icke
vinden skulle drifva dem ändå högre upp på grundet.

“Du kunde ha låtit mig gå genom
Kodjupct, som
jag ville,“ svarade Petter i det han gjorde samma manöver
med
storseglet,

“Ah, du kunde tall ha ögonen med dig här
ined, tycker jag!“ återtog Anders helt frimodigt. “Så många
gånger har du gått här, så du borde väl kännt te farvattnet,
tycker jag.“

“Det går då alltid åt fannoma när en har qvinfolk
ombord!“ började Zachris, som under tiden sansat sig
till-, räckligt för att kunna vara giftig, “och fader Lars lär allt
bli gla’ i humöret när ’an tår veta att det ä’ Kari som–“

o • t „

“Ali
tig!“ röt Petter,
“livad har Karm med det här
att göra? Tag du spaken i stället och försök te bära af,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free