- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
143

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•‘Jag kan inte säga,“ hviskade Lilly tillbaka,
“jag
tycker bara att
lian ser inbilsk ut! Han måtte tro sig’
vara en fasligt rar herre, den der!“

“Och jag glömmer minsann inte så lätt!“ sade hon för
sig sjelf, medan hon gick fram till den nu lyckligt funna [-Htenen-]
{+stenen+} och med ett lätt hopp kastade sig upp i sadeln.

Detta gick dock icke så fort att icke Birger, som höll
i stigbygeln, fick tillfälle att se en skymt af den mest
förtjusande lilla fot man kunde tänka sig. Och om det var
den lilla foten som satte myror i hufvudet på honom, det
vet jag inte, men det säkra är, att han som annars hade
så lätt för att tala, nu icke visste ett enda ord att säga [-ät-]
{+åt+} den unga skönheten vid sin sida.

Lilly tycktes också försjunken i tankar, kanske på det
der, som hon icke skulle glömma så lätt, och följden af
allt detta var att de unga tu tillryggalade återvägen nästan
lika så tysta som Egyptens prester, ifall dessa verkligen
voro så tysta utaf sig! Birger tyckte sig göra en ofantligt
slät figur, der han gick vid sidan af vägen, alltemellanåt
uppfångande en halft gäckande, halft förtrytsam blick från
sin unga följeslagerska. Han började nästan önska att
någon olycka, det vill säga en mycket hygglig olycka,
skulle ha inträffat, på det att han på ett
mera romantiskt
sätt hade kunnat återkomma från sin riddarfärd,
kanske,
med den sköna borgfröken i sina armar.

Situationen började nästan blifva outhärdlig, ty det
nr
ett gammalt kändt faktum, att ju längre man under sådana
förhållanden tiger, desto svårare blir det sedan att
få‘samtalet i gång, då i detsamma majoren och Harald syntes [-lor-]
{+lör+} den allt mera brydde Birgers längtande blickar som
ett par räddande englar.

“Hm, se der ha vi ju
ungherrskapet!“ utbrast majoren
hjertligt glad, men lika brummande som alltid; “hör på,
Lilly du, hvad är det du ställer till för spektakel, min tös,
hä? Hvad har händt, lör sju tusan?“

“Ingenting, pappa lilla!“ svarade Lilly med den lugnaste
ton i verlden; “Alexander blef skrämd på prestgården, och
sprang hem medan jag var inne hos Augusta!“

“Jaså, ingenting annat! Hm! Mjuka tjenare, min unge
herre! Herr Birger, det är ju så? Jaja, jag säger Birger,
jag ... om du tillåter . ..
lår göra opp det der sedan vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free