Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guvernanten vara så. oåtkomlig? Hon hade väl gjort allt
hvad i hennes förmåga stod att reta och förödmjuka
henne, och ändå var hon alltid lika lugn, lika öfverlägsen.
Ty det var just det som mest retade fru Regina
Anderson, att den unga flickan alltid såg ut som om hon icke
träffats af de projektiler man slungade emot henne. Och
detta skref fru Regina på hennes adelshögfards räkning.
“Men jag vill inte,“ tänkte hon, “ha en menniska i
huset, som jag ska’ behöfva genera mig för! Jag vill inte
ha, omkring mig en t.oeken der, som blänger på mig med
sina stora ögon, när jag snäser till Anderson, eller grälar
på pigorna, eller säger någonting, som kanske inte är så
rasande fint, men så mycket mera sannt. Hon säger [-visser]-] {+vis-
ser]+} iger ingenting, men hon tänker så mycket mera. Och
jag ser på’na att hon tänker: ‘det är fasligt hvad den der
menniskan är
råhvfsad’, och det tål jag inte. Vore hon bara
en sådan som man kunde tufsa med litet, så skulle hon
gema för mig få ha’ någon liten kurtis med en ung karl;
för det är då menskligt i alla fall; och det kan ju vara i all
tukt och ära; men si nu när hon är så der fasligt hög och [-tornäm-]
{+förnäm+} af sig, så ska’ hon också hålla sig på mattan.“
Allt det der tänkte fru Regina mycket snabbare än
jag hunnit nedskrifva det, och derpå närmade hon sig till
sängen.
“Sofver hon, Julie lilla?“ frågade hon så sakta hon
kunde.
“Ja,“ svarade den unga guvernanten lika sakta, “jag
tror det. Var nu inte orolig, lilla tant! När hon
far hvila
sig
htet, så går det nog öfver.“
“Gud gifve det! Men om nu Julie vill gå in till sig
litet, så sätter jag mig här och ser efter flickan min, och
när hon vaknar så skickar jag in efter Julie, för då vill
väl allt Mina se att Julie är qvar ännu.“
“Som tant vill!“ svarade Julie sakta och lossade
för-sigtigt sin hand ur Minas samt lade denna uti modrens i
stället. Så sakta än denna rörelse skedde, kändes den
likväl af den sjuka, som drog
en djup suck och slog upp
ögonen till hälften, men slöt
dem åter när hon såg Julies
ansigte lutadt öfver sitt.
Och efter några ögonblick aflägsnade sig den unga
guvernanten,
öch fru Regina satt ensam qvar vid dotterns
bädd, hållande hennes hand i sin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
