Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- “Besynnerlige herrn“
- 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4.
På juldagsmorgonen var den sjuka qvinnan den, som
först vaknade i det dåliga kyffet på Humlegårdsgatan.
Hon tyckte, att hon kände sig stark nog att kunna försöka
stiga opp, för att tända upp eld i spiseln och öfverraska
sin flicka med något hos dem så ovanligt som en sprakande
brasa: men då hon försökte att sätta sig upp i sängen,
märkte hon likväl, att hon ännu var alldeles för svag
der-till, ty det började skymla för hennes ögon, och hennes
hufvud värkte, så att hon måste lägga sig ned på
kudden igen.
“Stackars min flicka!“ suckade hon för sig sjelf, ‘jagj
kan inte tända upp en julbrasa åt henne. Och inte har]
jag hjerta att väcka henne heller, fast det nog börjar att]
kännas litet kallt här inne. 0 min G-ud, hur skulle detl
väl ha sett ut här, om inte den
trikostige hjelparen i gårj
träffat på mitt stackars barn? Helt säkert hade det dä i
varit slut med mig, och min flicka hade varit ett moder-J
löst barn, lika visst som hon nu är ett faderlöst.“
Och den sjuka suckade djupt, ■ och ämnade just göra
en ny ansträngning
ior att stiga upp, då hon hörde någon
fingra på dörrklinkan, ty något annat lås fanns inte på den
sneda dörren till för detta bagarstugan.
Den sjuka hade icke kraft att ropa för att fråga hvem
det var, och tycktes med en viss förskräckelse vända
blic-karne bort åt dörren i det halfdunkla rummet, då den i
detsamma öppnades och grannen midt emot i portgången
stack in först sitt hufvud och derpå hela sin värda person.
Den var just icke särdeles rekommenderande vid första
anblicken och blef det ännu mindre vid ett fortsatt
betraktande. •
‘Fru‘ Hindell, som hon sjelf kailade sig, var
nämligen en stor och starkt bygd, sexti års menniska, med
ett groft och rödbrusigt ansigte, omhöljt af en smutsig
nattmössa, under hvilken några gulgrå hårtestar stacko
fram, och den Öfriga toaletten var just icke heller
tilldragande. Den bestod nämligen af en kort, grå yllestubb,
under hvilken ett par stadiga ben och fotter, i f. d. hvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0260.html
