Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
Det var alldeles mörkt, när de båda vännerna kommo
ut irån Stallmästargården, och sedan doktorn tagit den
yngre under armen, fortsatte han sålunda sin berättelse:
“Det gick nu en temligen lång tid förbi, innan jag
åter kom ut till Stallmästargården, dels hade jag mycket
att göra för att ta min doktorsexamen och dels hade
stället till étor del förlorat sitt behag för mig, sedan
Annette var borta. Du må derför inte tro, att jag gick och
glåmade och sörjde — det har just aldrig legat i mitt
lynne; men det kändes i alla fall litet förargligt, att jag
inte hade kunnat rädda flickungen från äran att bli baronens
älskarinna, en ära, som jag naturligtvis förutsåg skulle
sluta på det vanliga sättet, med öfvergifvenhet och glömska
från hans sida, och ett fallande ifrån den ena afsatsen till
den andra för henne. För ser du, när menniskan faller,
så lyder hon alldeles samma lag som en sten, hvilken man
rullar ner utför en bergssida; först faller den långsamt och
sedan allt fortare och fortare, tills den slutligen plumsar i
vattnet, så det stänker högt i vädret, och så är det slut
med den resan. Det är bara den skilnaden, att menniskan
plumsar ner i dyn i stället; men den kan också stänka
omkring henne, beror bara på, hur hårdt hon faller. Första
gången jag såg vackra Annette efter den der qvällen på
Stallmästargården, var ungefär ett år derefter, jag hade
just då tagit graden och skulle ge mig af på förordnande
neråt Yestergyllen, och sista qvällen som jag var i
Stockholm, hade några af kamraterna gjort en middag för mig
ute på Franska Värdshuset, och det var en ganska glad
middag. Jag undrade inte på, att den var gentil, som jag
också sa’ dem, för det blef alltid en mindre, som gick och
boxades för att komma åt en brödbit. Efter middagen
gjorde vi en promenad framåt Bellmans byst — jag tyckte,
att jag ville ta’ farväl af Carl Michaels glada ansigte innan
jag for — och som vi kommo upp för backen, midt för
Bellmansro, så kommer der en hyrvagn i full fart
nerifrån Friesens park, och i den sitter vackra Annette och
en annan ung flicka och på sätet midt emot sitter min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
