Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Kors kära du ... jag trodde att första dagen ...“
stammade Berna.
“Första eller sista... angår mig inte! Hon skall
lära sig ordning och skick, det ska’ jag bli man för!
Hvartåt gick de ?“
“Ner åt allén till, tyckte jag.“
“Jaså! Nu kan du låta Harald få äta! Det var
ingen dum fluga den der! Rinner mycket vatten medan
mjölnarn sofver, märker jag. Hvarför sa’ du inte åt henne
att hon skulle stanna hemma ?“
“Jo, jag sa’ det,“ skyndade sig Berna med den
kujonerades vanliga feghet att försäkra; “men kapten svarade,
att han tog det på sitt ansvar.“
“Jaså, så det gjorde han! Nå, det ska’ han minsann
få qvitto för. Nå, har du inte hört att pojken ska’ ha
mat? Hvad står du och gapa;* efter? Skynda dig bara!“
“Ja, söta du!“ svarade Berna och snodde af in isalen
som om hon fått ett skott krut efter sig i det hon tänkte
för sig sjelf, att brodern hade blifvit galen, efter som han
talade om flugor.
“Och nu går du in och äter, och så väntar du på mig
här nere,“ sade öfversten befallande till Harald, som utan
att svara ett ord begaf sig in i salen, inom sig görande
det löftet att så fort som möjligt undandraga sig
farbroderns tyranni.
“Jag rymmer bestämdt, och ger mig af till Amerika,“
sade han för sig sjelf, såvida inte Yalborg... nånå, vi få
väl se!“
“Käraste min gosse,“ pustade Berna, när han väl
kommit in i salen, “såg han tallrikarne?“
“Nej bevars, jag hörde när Maja tappade brickan och
när han skrek på dig, och när han kom upp, så hade jag
slängt tallrikarne i vrån och låg och läste på soffan. “
“Nå Gud ske lof för det!“ suckade Berna fromt, “det
var då för väl! Den dumma Maja, vänta hon! Men hvad
var det för en fluga han talade om?“
“Det vet jag inte,“ svarade Harald vårdslöst, i det
han slog sig ned framför en tallrik ny soppa, som Maja
darrande och rödögd kom in med från köket; “han tog väl
ett glas för mycket till middagen!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
