- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
116

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och hållet insöfde alla öfverstens misstankar om något
kärleksförhållande till förvaltaren, hvilken han till och med,
fastän försigtigt och på omvägar, försökte förmå att stanna
på sin plats.

is.

Harald var återigen den, som bröt det skenbara lugnet;
men det var först sedan vintem gått förbi och det började
våras på nytt i skog och dal. Man vet hur det är med
våren, hur den väcker dé menskliga känslorna och drifterna till
lif med förnyad kraft, och huru den ofta omstörtar hela
vår varelse. Hos ålderdomen tillkännager den sin ankomst
genom farliga kroppsliga sjukdomar, hos ungdomen genom
våldsamma skakningar på själslifvets område.

Så var det äfven här. Det bökade blifva allt mera
svårt för den unge förvaltaren att bibehålla den tystnad
och den köld, hvartill han dömt sig i Valborgs närvaro,
och som han med få undantag lyckats visa under de många
samqvämen under vintermånaderna. Undantagen voro
dessutom så blyga och så sällsynta, att de knapt löna mödan
att tala om. En skygg och frågande blick, ett med
darrande hand gifvet stöd vid urstigandet eller uppstigandet
i en släde, ett vänligt ord i slutet af en dans, — det var
alltsammans; men hur litet det än var, så var det nog för
deras kärlek att lefva af både i veckor och månader. Jag
säger med afsigt deras kärlek, ty Valborg delade den så
varmt och innerligt, som någonsin en ren och dygdig flicka
kan dela en ung, ädelsinnad mans känsla, i synnerhet då
hon vill söka öfvertyga sig sjelf, att hon måste qväfva den.

Som sagdt är, det var vår; lärkan sjöng, regnbäckarne
hoppade och lekte mellan trädrötter och stenar, de första
blommorna började spira upp, blåsippan och den gula
vårlöken voro redan utslagna, och hvitsippan började redan
synas här och der. Stora skaror af vildgäss och änder
hade för länge sedan dragit förbi med höga lystringsrop till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free