- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
308

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Min far var alltid tyst och sluten, så att af honom hörde
jag ingenting, och klockan 6 på qvällen tog han som
vanligt, sedan han slutat sitt dagsarbete, hatt och käpp och
begaf sig af ut. På min fråga hvart han skulle gå, såg
han först på mig mycket förvånad, sedan svarade han helt
lakoniskt som vanligt: ’till klubben’, och så vandrade han
sina förde.

När jag blef ensam tilltog min oro så att jag
slutligen inte visste mig något råd för att få den stillad.
Jag lade bort mitt arbete, och gick fram och tillbaka i
rummet, ifrigt funderande om jag inte skulle våga att ta
Trudchen med mig och gå neråt hamnen, för att skaffa
mig underrättelser om den slagne. Betta var minsann inte
någon småsak för en flicka i min ställning, och jag visste
mycket väl, att om jag hade blifvit sedd af någon utaf
granname, så skulle det ha varit slut med mitt rykte för
alltid. Nu för tiden skulle en sådan sak till och med i
en småstad anses för ganska naturlig; men så var det
sannerligen inte då. Alla de modema idéerna om qvinnans
likställighet, och sån’t der, som de nu skrifva tidningame
fulla om, kände man den tiden inte till; för en ung flicka
fans det inte mer än ett yrke, synålens, och inte mer än
en pligt: att niga och säga ja, när föräldrarne väl hade
utsett en man åt henne, sak samma om hon tyckte om
honom eller inte, eller om han var ung eller gammal. I
synnerhet var det fallet med en fattig borgarflicka sådan
som jag, och våra mödrar uppfostrade oss från första
stunden i de begreppen, så att när stunden kom, gjorde man
sällan några invändningar. Det var också inte utan att
min far mer än en gång låtit påskina, att han nu ansåg
mig tillräckligt gammal för att, också jag, gå all verldens
gång, och att en välbehållen enkling om ett par och fyrti
år, en messingsslagare på samma gata som vi sjelfva, hade
kastat sina något skelande ögon på mig. Mannen hette
Kortz, hade eget hus och stor verkstad, samt bara tre
bara från sitt förra gifte, af hvilka dock två voro pojkar
och en förskräckelse för hela stadsdelen, hvars portluckor
och fönsterrutor aldrig fingo vara i fred för dem. Min far
hade visserligen inte uttryckligen talat om
messingsslaga-rens frieri; men ofta nog, då han kom hem från klubben,
hade han låtit ord undfalla sig om, hurusom han mycket
väl skulle kunna reda sig ensam med Trudchen, fastän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free