Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag ä’ vallgosse vid Näs!“ svarade jag, ‘‘och du då?“
“Jag ä’ hemma der borta!“ svarade hon, och pekade
på stugan; “det ä* mors stuga.“
“Hvad heter du då?“ frågade jag.
“Aina,“ svarade hon, “och du?“
“Jag heter Anders.“
“Då är du utaf finneblod, du?“ sade jag, litet osäkert.
“Det kan du lita på!“ svarade hon, i det hon
plaskade med foten i vattnet; “och du då?“
“Min far ä’ soldat,“ svarade jag helt stolt, “och jag
a* svensk jag, det kan du vara säker på!“
“Det hörs nog det, efter du är rädd för trollfinnarna,“
svarade hon med ett nytt, klingande skratt; “akta dig att
jag inte kommer och tar dig!“
“Ah! det har ingen nöd,“ svarade jag och gjorde mig
kavat, fastän hjertat satt i halsgropen på mig, “det går
an att vi har bäcken emellan!“
“Tror du det?u svarade hon hastigt, i det hon lyfte
upp den korta gråa kjolen och med ett raskt språng stod
midt ute i det klara vattnet, ‘‘då ska’ jag visa dig att den
hjelper dig inte långt.“
Och innan jag visste ordet af, var hon öfver på andra
sidan och stod bredvid mig, medan vattnet rann om hennes
små röda fotter, dem hon hoppande skakade af så att det
yfviga håret föll alldeles ned i hennes ansigte. Jag kände
god lust att springa min väg, men det skämdes jag då för,
fastän jag nästan darrade, då jag kände att hennes hand
fattade min.
“Vill du, så ska’ vi bli goda vänner,“ sade hon i det
hon såg mig i ögonen mycket nära; “det är nog du som
blåst på vallhornet ibland om qvällarna derborta.“
“Och det är du som svarat mig?“ frågade jag.
“Ja, jag tyckte det var så roligt att språka på långt
håll!“ svarade hon, “men jag trodde att du var mycket
mera vacker och grann ... jag trodde du var en prins, jag.“
“Och jag visste nog att du var en liten trollfinska,“
sade jag som kände mig stött, utan att veta hvarför.
“Du får inte kalla mig så!“ svarade hon häftigt i det
det blixtrade till i ögonen på henne, “då bryr jag mig inte
om dig! Meu vill du vara snäll så ska’ jag komma till
dig ibland och då ska vi leka der borta i skogen. Men du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
