Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sålunda varande i denna världen och utgör grunden, hvarför den
ock är ändamålet, till hvilket den genom sin utveckling sträfvar.
D) Kastas nu en blick tillbaka på Platons ontologi, så finna vi,
att han har nått en mycket hög ståndpunkt, i det han i fråga om
det absoluta, idévärlden, ådagalagt, att detta är en andlig, en evig
värld, ej bestående af blotta abstraktioner, utan af själfbestående
varelser, hvilka sammanflätas till ett helt, till en andlig organism.
Blott personligheten hos det absoluta fattas, för att Platon skall
hafva nått kristendomens ståndpunkt. Hans hufvudbrist är
sålunda brist på personlighet i det absoluta. Tänkandets innehåll
har flyttats in i den absoluta världen, men tänkandet själft står
utanför densamma. Denna brist gestaltar sig icke allenast så, att
Platon ej får in i det absoluta personen, som skulle vara där,
utan äfven så, att han i det absolutas värld släpper in åtskilligt,
som där ej borde komma in. Ty på sin ståndpunkt måste han
släppa in allt, som har tankens form, sålunda lika väl de sinnliga
som de förnuftiga begreppen få plats i idévärlden.
III. Fysik.
1) Fysik är läran om det blifvande i motsats mot det varande,
för så vidt det har del i det varande, a) Denna del af Platons
lära kar form af mening, 86£a, ej af vetande. Skälet till att han
använder denna lägre kunskapsform är, att fysiken handlar om en
lägre verklighet, och enligt Platon tager kunskapen alltid färg af
sitt föremål eller innehåll, sämre föremål behandlas af en sämre
kunskap, bättre af en bättre. När vi sålunda hafva ett sämre
föremål, denna världen, blir ock kunskapen sämre, icke strängt
vetande, utan mening. Då den sålunda ej kan blifva vetande,
håller Platon ej alltid så strängt på, på hvilken grad af kunskap
den står, utan tillåter sig ofta att gifva kunskapen en lägre form,
än den borde hafva, t. ex. det mytiska framställningssättet, b)
Synpunkten är här objektivt teleologisk. Den är teleologisk,
emedan förklaringen af en viss företeelse i världen för Platon
sammanfaller med uppvisandet af dess ändamålsenlighet. Sålunda
förklaras världen ur ändamålsenligheten = världsförklaringen är
teleologisk. Den är objektivt teleologisk, emedan ändamålet, till
hvilket den hänföres, är den opersonliga sak, som heter idé.
2) I världen ingå tvenne faktorer, hufvudmoment: a) idé, b)
det, som Platon kallar Oarepov = “det andra”, hvilket vi åter kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
