Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höjd ett eller annat tegeltak, illa stenlagda gator och ett
irreguljärt, skräpigt torg — se där hela härligheten! Det
förhåller sig så, att, har man sett en svensk småstad, man
kan i andanom föreställa sig alltsammans.
På gästgifvargården var en allmän samlingsplats för
alla, som ville se om de sina. En mängd blesserade
officerare hade blifvit ditförda för att sedermera
transporteras vidare. Ibland främlingar, som första dagen också
församlades dit, ehuru de måste nöja sig med gården till
kvarter, voro alla under gårdagen fångna ryssar. Jag
roade mig med att närmare betrakta dessa lydiga
instrument för våld och despotism. Såsom soldater äro de
ypperliga; lättfödda och lättfotade synas de skapade just
för krigsyrkets mödor, hvaruti svält och fatiguer kunna
räknas till hufvudingredienserna. I allmänhet af smal
och smärt växt tycktes de inte tillhöra något särdeles
kraftfullt släkte. Smutsbruna, magra fysionomier — många
med svarta, aflånga kinesögon — platta näsor och starkt
utstående kindknotor antydde deras asiatiska ursprung.
Lukten af den olja, de använda för sina remtyg, var så
genomgripande, fast ej vidrig, att den uppfyllde
atmosfären i deras grannskap. Ehuru orena och snuskiga så väl
på den synliga delen af kroppen som på kläderna, kunde
deras dräkt ändå sägas vara docklik: de trånga, gröna
frackarna slöto så tätt till, att de liksom voro fastväxta
vid kroppen och gåfvo dem ett nätt och prydligt
utseende. Små, låga mössor af hattfilt, från flinten
nerstupande öfver pannan, lämnade den genom ett nära
afklippt hår nästan kala nacken till solhettans disposition.
Många sutto på marken med korslagda ben på
orientaliskt vis. Någon nedslagenhet förspordes alldeles icke;
de tycktes bära fångenskapens missöde med största
likgiltighet; och bara dem unnades hvila jämte något att
äta, så önskade de ingenting bättre. Sådan är trälen!
De fysiska behofvens tillfredsställande är hans enda
lefnadsmål.
En sällsam omständighet var den, att jag dessa dagar
befann mig alldeles lomhörd, sannolikt af det långa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
