Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ur dess skorstenar höjde sig rökmoln i luften, så
behagligt vinkande, fastän den icke vinkade åt oss; ty
staden var liten och kunde knappast rymma högkvarteret,
hvarföre trupperna måste längre bort. Också vände vi
våra blickar från den frestande röken för att slippa
grämelsen öfver gäckade förhoppningar, i händelse röken
möjligen kunnat medföra lukten af stekos.
Kölden var rätt hvass, men också voro alla så
lättfotade på den under fötterna knarrande snön. Isvägen
var utstakad förmedelst granrisruskor liksom en liten allé,
landsvägen däremot snöplogad, och snön stod hög som
en mur å ömse sidor om den genom flitig körning
uppglattade stråkvägen. Snart framkommo vi till Nikkala.
Såsom vanligt voro kvarteren blotta bondstugor, men
tämligen rymliga bondstugor, så att man ej behöfde trängas
— en stor förmån i vår ställning!
Här unnades oss ändteligen en längre och
varaktigare hvila. Fälttåget var, om icke slutadt, åtminstone
uppskjutet till lämpligare årstid. Under tiden tillstaddes
samtliga trupperna att hämta sig efter öfverståndna
strapatser: och i sanning behöfdes icke ett sådant uppehåll,
ty alla bataljoner voro starkt medtagna. De sista 6
veckorna hade bortsopat en otalig mängd människor, mera
genom följderna af bivuaker i snö och regn än genom
kampen med fienden. Vår bataljon kom öfver till Finland
med 11 officerare och 560 underofficerare, spel och
manskap; af officerarne voro 3 blesserade, och däraf två så illa,
att deras framtida tjänstbarhet var ganska tvifvelaktig; 6
voro sjuka, hvaraf tre blefvo fångna i Uleåborg. Af
underofficerare och manskap gingo blott omkring 250
tillbaka öfver riksgränsen; resten hade antingen fallit för
fientliga kulor eller blesserade och sjuka omkommit i
uselhet och elände på de så kallade sjukhusen, hvarifrån
ganska få utgingo med lifvet i behåll.
Beundransvärd hade soldaternas ståndaktighet varit
under detta fälttåg. Ofta utan föda, — när sådan
vankades, alltid af skralaste beskaffenhet — utan skor och
ändock i ständig vandring, måste de tillbringa dagarna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
