Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 93 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Regeringsperioderna efter 1809 - Alexander I:s regeringstid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammansatt af finske män, hittills i Vårt namn besörjt landets civila förvaltning och rättvisans skipande i sista instance,
oberoende af all annan makt, än lagarnes, och den Vi, såsom Regent, i följd af dem, själfva utöfva. Det är på sådant sätt Vi
velat både ådagalägga de tänkesätt, som ledt och framgent skola leda Oss i hänseende till Våra finske undersåtar, och tillika, för
evärdeliga tider, befästa den försäkran de af Oss emottagit, angående bibehållandet af deras särskilda författning under Vår och
Våre Efterträdares spira.»

Redan år 1812 hade genom en kejserlig kungörelse blifvit bestämdt, att staden Helsingfors
skulle vara storfurstendömets hufvudstad. Här uppfördes nu de nödiga publika byggnaderna,
bland hvilka senatshuset framstår genom sin monumentala skönhet, och till den 1 oktober 1819
verkstäldes senatens och de därunder lydande centrala embetsverkens flyttning från Åbo till
Helsingfors.

Senatshuset.

Mer än en gång efter 1809 uppstod frågan om ständernas sammankallande. År 1812, då
flere ärenden redan erkänts fordra landtdagens medverkan, afbröts planen genom det stora krigets
utbrott. Under åren 1818 och 1819 var saken åter å bane. Finska komitén öfverlemnade till
Kejsaren ett memorial härom, hvari äfven behöfligheten af vissa konstitutionela reformer (bl. a.
fastställandet af periodicitet för landtdagarna) påvisades. Förslaget blef af Kejsaren icke afböjdt,
men uppskjutet; och ehuru Kejsaren angående åtskilliga ärenden uttryckligen förordnat, att de
skulle till ständerna hänskjutas, förgingo hans återstående regeringsår utan landtdagsplanens
förverkligande.

Grefve Steinheil efterträddes år 1823 i generalguvernörsembetet af grefve A. Zakrewsky
(1783—1865). Fullkomligt främmande för Finlands statsskick, var denne i början böjd att
öfverskatta den personliga myndighet, som lagligen kunde tillkomma honom såsom generalguvernör.
Det lyckades honom att kort efter sin utnämning utverka ett antal kejserliga förordnanden utan
ärendenas föregående beredning i senaten och finska komitén. Men senaten lät icke därvid
bero, utan af lät till Kejsaren en skrifvelse, hvari framhölls generalguvernörens »glömska af
faststälda former» äfvensom det lagstridiga i en del af de ifrågavarande förordnandena.
»Emotseende Eders Kejserliga Majestäts högsta afgörande — — — —, måste senaten afhålla sig att
gifva någon verkställighet åt generalguvernörens fem skrifvelser äfvensom åt hvarje sådan, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>