Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jämte dessa arbeten hade han åter framtagit det stora poem, »Elgjagten», i hvilket han
efter återkomsten från sin kondition 182G i Abo hade begynt att poetiskt gestalta sina intryck
af det finska folkets väsen och lefverne. Med mognadt konstnärskap och en undransvärd
konstnärlig själfbeherskning tog han sönder den redan fulländade skildringen. Till hufvudämnet,
den hos godsegaren, den »välaktade herr kommissarien», anordnade stora elgjagten, fogade han en
kärlekshändelse, den raske Mathias, björnjägarens från Kuru, frieri till den blomstrande Hedda
på herrgården. Han införde en mängd episoder och gestalter, bland annat en mästerlig teckning
af en trupp arkangelska gårdfarihandlare, dessa den finska bondens förryskade stamförvanter.
Han gaf därmed en totalbild af allmogens lif, så konstrikt sammanväfd, att den i alla sina delar
liknar lefvande verklighet. Han bibehöll idyllformen, hexametern, den utförliga skildringen, de
episka adjektiven, dem han ingalunda lånat från Yoss eller Göthe, utan själf liemtat från antikens
Elgskyttarne, af L. Sparre.
mästare. Ehuru utomordentligt rik på detaljer, verkar dikten icke nedtryckande eller alldagligt,
emedan skalden alltigenom är besjälad af sin varma sympati för de höga dragen i folkets väsen,
sådant han lärt känna det, dess fromma, förnöjsamma och mot den nödstälda liken hjälpsamma
sinnelag, enkelheten och ålderdomligheten i dess seder, det på en gång besinningsfulla och poetiska
i dess talesätt, som gaf honom rätt att med de sinnrikaste liknelser pryda samspråken i dikten,
allt medan den kosteliga humor, hvarmed han behandlat verkligheten, sprider sitt skimmer öfver
det hela.
An mera förandligad är idyllformen i de två dikter, »Hanna» (1836) och »Julkvällen»
(1842), enhvar om tre sånger, där han behandlat landtlifvet inom den bildade klassen, på
prest-gården och herrgården, de tvenne härdarne för svensk odling bland folket. Hans nationela styl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
