- Project Runeberg -  Finlands minnesvärde män. Samling af lefnadsbeteckningar / Band 1 /
10

(1853-1857) [MARC] With: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skaldekonstens nordiske beundrare, och i de
Palmsköld-ske samlingarne i Upsala bevaras till och med cn af
honom börjad öfversättning af Guarini’s Pastor Fido, ett
på den tiden allmänt läst och beundradt stycke. Hans
öfversättning är likväl ganska fri och innefattar dessutom
endast vissa delar af poemet. Vi skola meddela ett
litet prof derur:

Mirtillo, kunde du in i mitt hjerta si

Och visst’ af all den sorg och jemmer

Som innerst mig min själ och sinne klämmer,

Hur skull’ din ord, hur skull’ ditt mod då ändradt bii!

Jag som nu grym och obarmhertig heter,

Den nåd och ynksamhet du hos mig leter,

Fast mera sjelf än du är värd,

Der jag nu står i oiortänkta bojor snärd.

Vi älska och vi älskas af hvarandra,

En lika eld vår begges själ förtär;

Men ackl hvad hjelper jag Mirtillo håller kär
När jag dock ej hans plåga kan förändra!

Hvad hjelper jag af honom älskad blir,

När jag lians låga dock ej nånsin lindrad sir!

0! huru grymt är oss vårt öde blifvit,

Hur miskundslös månn’ sig vår stjema ter,

När guden oss så stadigt skilda ser,

Den dock vårt bröst till ömse’s kärlek drifvit!

Ack! hade vi hvarann ej älska bordt,

Hvi har då hvar åt ann’ oss himlen kära gjort!

J vilda djur, i ödemarker bygga,

Hur väl är er! Er kärlek vet af ingen lag;
f öfven kärlek efter ert behag.

För domar, straff och nesa trygga.

Men ack! olycklig’ äro vi,

Vår kärlek måst med döden straffad bli!

Dock, den for grymsta döden bäfvar,

Han litet vet hvad trogen kärlek är:

Nej, himmel, gif jag rätt fick ha Mirtillo kär,

Jag glader gick, der döden strängast sväfvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:50:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finminn/1/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free