Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:man will wara följdriklig, deras fram-
gå att religionen icke utan att neddragas,
s kan komma under kontroll af eti tintlig
makt, hwilken benämning denna än må
gifwa fig. Staten äao tvi skyldiga
borgerlig lydnad,’ men statens uppgift
inskränker sig till att tipprätthålla»ord-
ningen inom det jordiska satnlifwet, dess
makt upphör wid grafwens port. Reli-
giotie iiafser förhållattdet emellan en odöd-
lig ande och Gud; och metitiiskans oafwis-
liga och dyrbaraste rättighet måste svara
ntt titan inblandning as någon jordisk
myndighet, få ställa sig inför sin Gud-
såsom ett barn inför sin fader samt
tillbedja, älska och dyrka honom så sotn
det egna samwetet det bjuder. —- Om-
fattar nian deremot den motsatta åsig-
ten enligt hwilken slutet på detta jor-
diska lif äswen är slutat på allt hwad
menniskaii har att förivänta och hop-
pas, då kan det ock wara as jenitörel-
sewis mindre wigt, om den ioerldsliga
makten för ordningens skull och för att
likformighet skall kunna uppnås, äfweii
åtager sig att reglera det, som under
sådana förhållander möjligen skulle
kunna få benämningen af religion.
Det blir då i alla händelser endast det
timliga, soni regleras af det titnliga
J frågan om religionens frihet in-
tager kristendomen en bestämd och af-
gjord ståndpunkt. Då den strängaste
af de nytestametitliga böckernas förfat-
tare, Jakob Herrens broder, uttalar de
ord tvi tagit till wårt motto, häfdar
han twenne stora sanningar. Han häf-
dar Kristi lära såsom den fullkom-
liga lagen, —- den enda, ihwilken
sanningen står att finita och font kan
tillfredsställaj en ester sanning tör-
ftande ande; men han häfdar äsmen
menniskans frihet, —- denna anftvars-
fulla frihet, som utgörpå en gång hen-
nes storhet och hennes fara och som
går ända derhän, att den kan göra sig
gällande t. o. tn. gentemot den full-
komliga lagen. J denna lag har, der-
otn lemnar apostelns yttrandes icke nå-
got twiswel, blifwit nedlagd den största
makt, som finnes i himmeln och på
jord —- sanninoens oemotståndliga makt;
men denna makt är af andlig art;
yttre lagbud och twångsåtgärder få ej
här komma ifråga. Fritt måste äfwen
det fullkomlig-ii omfattas af ett fritt
wäsen, om det för ett sådant skall
hafwa någon kraft. Denna fattning
sinnes uttr )ckt nästan på hwar sida af
böckernas bok; och dock är det blatid
kristendomens målsmän nian wanligen
firner de ifrigaste motståndare till reli-
gionsfriheten. Ligger månne häri en
af orsakerna till att det affall från
kristendomen, som en blick på tiden
wisar oss att egt rum, blifwit så stort,
font det i dag är? Kanske. J alla
händelser har derigenom en fak, sådan
som religionsfrihetens, råkat i händerna
på kristendomens motståndare
(Forts-)
Finska Litteratnrsiillskapets
hus.
(Jnsändt.)
Vedan lätige har Finsta Litteratur-
fälltkapet. hivats uppgift warit att
samla och förwara minnesmärkena af
Finska folkets andliga lif och det-femte
att genom sina publikationer grund-
lägga en nationel litteratur, känt att
bristen på ett eget ftadigtvarande hem-
wist utöfwat ett menligt inflytande på
dess werksamhet. Ehuru Uniwerfitetet
med berömmärdt tillmötesgåetide erbju-
dit plats för Sällfkapets samlingar och
aswen en del af Sällskapets wigtigafte
hand-skrifter erhållit en fristad i Uni-
wersiietets rum, har liktväl Sällfkapets
hemlöshet känts allt mera tryckande i
samma mon foiii Sällfkapet boklager
tillwäxt samt biblioteket och samlingen
af handskrifter förökats. Finska Lit-
teratursällskapet har känt sig bära an-
fniarf inför kommande slägten, om den-
na vi Sällfkapets wård anförtrodda
nationalegendom genom bristfällig wärd,
möjligen fkttlle bliiwa utsatt för någon
oföiutsedd förstörande ödeläggelse. Af
dessa skäl har en plan uppstått att
förskaffa Sällskapet ett för dess syften
och behof afsedt hus, hwilket skulle för
Sällfkapets werklamhet erbjuda en sta-
digwarattde fristad samt ett för dess
litterära och wetenskapliga samlingar
betryggande förwaringsställe, hwarest
äitven wetenskapsmän kunde öra bruk
af desamma. Finlands styrekse, hwars
högsinnade wälwilja Sällskapet många
ganger fornt fått erfara, har för detta
andamål skänkt en passande tomt i
Helsingfors centrum, och en enskild
aritekt har likaledes gratis utfört rit-
ningar för byggnaden.
Yesfa ritningar innehålla twå alter-
nativa byggnadsförflag. Det ena, som
affer Sällfkapets oundgängligaste behof
för det nårwarande och för den när-
maste framtiden, anses erfordra en
kostnad af 110,000 mark. Det andra
byggnadsförflaget afser en större
och för en längre framtid tillräcklig
byggnad, men skulle enligt beräkning
komma att kosta 175,000 mark.
De fonder, hwilka genom testamen-
ten och gåftoor blifmit sällskapet an-
förtrodda, äro etiltgt gåftvobrefwen alla
afsedde för litterära ändamål. Men
da Sällskapet inom« kort är nödsakadt
att autvända nära 2,000 mark årligen
till hyra för lokaler, har matt trott sig
icke bryta emot gifwarenas bestämmelse,
om det deremot fingrande kapitalet,
högst 50,000 mark, skulle af osman-
nämnda fonder antvändas till detta
byggnadsföretag. Sålunda erfordras
äntiu minst 60,000 mark, högst 125,000
mark, beroende på om det mindre eller
större förslaget kotnnier att följas.
Tetta tillskott har man hoppats hop-
bringa genom friwilliga bidrag as Fin-
fka medborgare. Vyggnadsföretagets
möjlighet likasom äfwen dess omfång
bero af i hwilken grad Sällfkapets
wänner och gynnare ioiija med sin
hjelp understödja detsamma.
Ester att haftra erhållit högweder-
börligt tillstånd att werkställa en allmän
insamling för ofwannämnda ändamål,
utsänder Finska Litteraturfällskapets in-
salnilin slifior o. mågar hoppas att Säll-
f kapets föregåendewerkfamhet skall utgöra
ett slags borgen sör, att de uppoffrin-
ar, font i denna sak göras till fSäll-
kapets förmån, icke äro bortkastad na-
tionalegendotn.
Vidragen kunna antecknas till inbe-
talning en äng för alla eller under
loppet af tre ar, en tredjedel för hivarje.
Jnfamlin slistorna återwäntas före
Sällikapets årsdag, den 16 Mars
1888, hivat-efter Sällfkapet genast kom-
mer att skrida till fädatia åtgärder,
som insamlingens resultat torde göra
möjliga.
Helsingfors den 15 Oktober 1887.
Yrjö Koskinen.
F W. Rotften.
Nhheter för dagen.
Hemlandet.
— Uno Cligtiaens och Zakarias
Topelius. Denna wecka skall det blifwa
befkärdt att i endrägt så församla foster-
landet kring twenne wigtiga tilldragel-
ser. Då weckans första arbetsdag upp-
gick stod det finska folket, genom sina re-
presentanter från när och fjerran samladt,
sörjande wid Cygnaei öppnade graf. Då
weckatts sista arbetsdag sjunker ned skall
Finlands folk åter stå samladt kring en
annan af dess stormän, men, som wi
hoppas till en glädje- och tacksamhets-
fest. Skalden och fosterlandswännen
Zakarias Topelius, hivats sånger lifwat
wåra ödebygder och hwars namn blif-
wit oss kärt från den stund tvi lärt
oss lyssna till den första sagan, fyller
då 70 år.
—- Seminariidirektor Suudwalls
tal wid Cygnaei begrafning. Knapt
hade det år, wi nu räkna, grytt förr
än ett forgebudskap flög öfwer landet-
ett sorgebudskap särskildt smärtsamt för
Finlands folkskolas arbetare. Sorge-
udskapet om att Uno Eygnaeus war
död, nådde oss redan på årets andra
dag. Det war smärtsamt detta bud-
skap. Finlands folkskola står nu sör-
jande. Den måste wid detta budskap
tänka: hwad stall wäl det år bära i
sitt sköte för wårt land som räknar så-
som sin första gerning att hafiva ryckt
bort en af landets ädlaste söner och
hivad skall det år innebära för Finlands
folkskola som redan på siti förta timme
bortryckt denna folkskolas fader? Så
tänkte folkskolans män. Wid Cygnaei
bår passar det dock icke att med miss-
tröstati se framtiden an. Cygnaeus
fjelf misströstade aldrig. Under alla
de skarpa strider han måste utstå föll
det honom aldrig in att se framtiden
an med twifwel. Den som stod honom
nära och kände honom,wisste hwarutaf
denna undranswärda tro på framtiden
berodde, den wisste att det berodde
derpå att han hade grundat sitt werk
på kristendomens grundwal. Usider
det man sade honom att den finska
folkskolan skulle blifwa den kanal, ge-
nom hwilketi kristendomsfientliga åsigter
skulle utspridas till niasfan af fo ket,
tvar hans smart jag will att min skola
skall wara en kristlig skola och att arbetet
der skall wara ett heligt arbete. Der-
för stå wi folkskolans män, nu tack-
famme wid hans graf, om också för-
jande, och ini wilja wisa tvår tacksam-
satnhet med att lofwa wid denna graf,
att tvårt arbete skall gå i samma anda
som han har utpekat. Wi wilja wisa
det derttted att wi säga att det är ett
helgerån att denua skola, som han har
skapat, skulle föras in på slippriga ba-
nor, bort från den grund på hwilken
den will wara bygd, på Jesus Kristus.
Hwile fosterjorden lätt öfwer denna
folkskolans skapare! Gud wälsigne hans
ininnel — Jag nedlägger en krans
från Ekenäs seminarium som också
räknar Uno Cygnaeus till sin stiftare
samt från Ekenäs stad med tacksam-
het och erkänsla. «
—- Åter en hastig skörd af döden,
F. d. senatorti Fredrik Gejtel afled i —
tisdags plötsligt i Åbo, dit han dra-
git sig tillbaka, efter det han år 1886
erhöll assked från den befattning såsom
senator i Justitiedepartementet, han da
i 12 år innehaft. « "
— Helsingfors stadsfullmäkti e
utsågo i tisdags till sin ordföran e
professor J. W. Runeberg.
— Qwinnofrågan. Dä arbetet för
awinnans frigörelse ofta nog bedömes
mera efter bokstafwen af några strödda
bibelställen än efter bibels och kristen-
domens anda, hafwa tvi ansett det icke
wara ur wägen att införa ett föredrag
i ämnet, hållet i januari 1885 af den
danska skalden pastor C. Hostrup. Detta
föredrag måste dock, till följe affin
längd, fördelas på flere numror.
Om det kristliga begreppet af
awitinans frigörelse.
Föredrag
af Paftor C. Hostrtip.
sbfwersätttting för ,,Finfka tveckobladet.««)
Jag tvill i afton försöka skärfkåda hwad
tvi kalla qwinnofaken från deii kristna
trons ståndpunkt, eller, font det är an-
mäldt, tala om det kristliga begreppet af
qwinuans frigörelse, soiii ett försök att
ont möjligt och om få önskas, inleda en
afhandling derom. Når jag talar om
det kristna begreppet af qtvinnosaken, är
det ej emedan jag anser det finnes ett
begrepp hntaront alla kristna äro ense,
ett, som står fast såsoni tvarande kristligt,
ty i så fall kunde det ju icke blifiva
fråga om någon afhandliug mellan de
kristna derom. Nej. jag wet tnäl att
många af mina trosförwandter icke dela
min uppfattning as denna fak. Jag toill
derför söka toisa på hinilket sätt den hos
mig sammanhänger ined min kristendom-
Wi hafwa, enligt niin uppfattning,
icke fått deii heliga»Skrift för att be-
gagna deit sotti eii Oftoerdotiiftol, hwil-
kett skall fälla domen om den rätta stånd-
punkten i tidens brännande frågor; tvi
få icke tro att profeter och apostlar, eller
st-
Gud genom deni, engång för alla fast-
ställt den. Derför har jag icke heller
tvarit riktigt nöjg med tvåra tidningars
tillkännagiftoande, att jag skulle hålla ett
föredrag om Bibeln och qtvinnosakan och
att jag höll på att skrifwa en afhand-
ling i samma ämne. Det war icke om
Bibelti och qtvinnosaken jag ämnade tala,
det roar ej med stöd af Skriftens språk
jag wille wisa att jag står font jag står.
Jag wet nog att nian mången
gång under tidernas lopp begagnat den
heliga Skrift till sådant; den har blif-
tvit brukad till att sörswara att jorden
stod stilla och solen gick rundt omkring
den, till att häfda det absoluta konunga-
dömet font den enda rätta regeringsfor-
men ochx till att bewisa att flaftoe-
riet är i sin goda ordning· Men, få
wisst sorti tvi titt alla inse det dår-
aktigai att bricka skriften som lärobok i
astronomi, lika tvifst borde wi hafwa
järt oss inse, att det är en förbrytelse,
icke blott mot dessa historiska böcker,
hwilka fkrifwits i ljelt annat syfte, utaii
mot fjelftva ntenniskoflägtets historiska
uttoerkling, i fall nian ur dem wille fram-
draga sociala och politiska maltspråk, font
redan på förhaiid skulle hejda alla fram-
trädande nya spörsmål, olika för olika
tider, samt atoäftoa de öfwerläggningar
om sanningen, som höra till mennisko-
liftoet och äro oumbärliga för att san-
ningen i fina· enskildheter småningom
skall reda sig för oss och komma oss när-
niare.
Han, som wi kristna kalla tvår Herre
och Frälfare, fälde icke heller sådana
slags domar, medan han wandrade här
nere, ehuru man nog wille förmå honom
dertill. Sålunda komnto twå politiska
partier till honom: Romarwännerna,
sant af Matheus och Markus kallas
Herodianerna,, och de ifrige nationella
Judarna, representerade af Fariseerna,
och bådo honom fälla dom i en strids-
fk5g0- som uppstått emellan deni, nämli-
gen oni det tvar tillåtet att gifwa ro-
merska kejsaren skatt eller icke. Och
ehuru wi icke ttoifla på att tvår Herre
betraktade det som en olycka, att Jsrael
hade kommit under romerskt herrawälde,
sade hatt likwiil icke till regerings-partiet
till höger: J han orättl och till opposi-
tionen till tvenster: J hafwen rätt! eller
något sådant. Nej, han ftoarade blott,
sotit lvi weta: Gis kejsaren hwad kej-
saren tillkommer och Gudi hivad Gudi
tillkommer! Och dertned henistälde han
sakens afgörande till dem fjelftvaz hans
swar innebar blott att det gälde att
handla rätt, att gifwa en hivar hivad
honom tillkommer, Gud sitt och kejsaren
fitt. Men hwad som roar det rättai
detta skilda fall, måste de sjelfiva afgöra,
när de blott gjorde en hwar rätt.
Och när de så förde en qwinna, som
gjort hor, fram till honom och fade-
Moses bjuder att hon skall stenas-, men
hwad säger du? då war det ett juridiskt
råd de begärde, en dom från en högre
rätt än Mose lags, men tvår Herre hän-
wifar dem blott till deras eget famwete
och säger: Den, som är ren ibland eder,
kafte den första stenenl Han påminner
dem derwid tillika om någor annat än
om den stränga menskliga rätttvifan, han
tvill wisa att det kommer an på att sam-
tidigt göra rätt och tvisa kärlek. Och då
der kom en man till honom och bad
honom förmå hans broder att» skifta arf
med honom, fwarade han: Ar jag fatt
till att döinma och skifta mellan eder?
Saken är nämligen den, att hati icke tvill
ingripai menniskans fria sjelfbestäm-
melserättz han toill icke afgifwa en politiskt,
juridisk eller social dom, soni på förhand
skall afgöra alla kommande stridigheter.
Nej, handla rätt och kristligt; det war
hwad han hade att fwara på liknande
s pörsmål.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
