Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
häjdade sig; skallet fjärmade sig, gnälde oafbrutet,
än närmare än äter längre bort, än mer till höger
än till vänster. Och klarare och klarare lät det,
det klang riktigt grant, och ekon svarade från ett
par håll.
Han satte sig åter och lyddes. Hur sablar och
gevär har hon sig åt för att få fram ett sånt läte.
Han försökte själf, han gnälde ocli tjöt, men det
fastnade i halsen och lät så han blef rädd och tittade
sig omkring skamsen, ifall någon skulle ha hört
sångöfningen.
Så satt han och väntade och väntade. Underligt,
det här; såg nästan ut som hon tänkte lura honom
— hit kom ingen hare, de tycktes tvärtom aflägsna
sig mer och mer. Nu hördes endast dämpade skrik
långt bort i fjärran, och småningom dogo de bort
och alt vart åter stilla och tyst.
Endast myggor och gräshoppor surrade och sisade,
entonigt, söfvande. Det kunde väl inte vara farligt
att ta sig en tupplur; han valde ut en lämplig plats
i gräset, snurrade sakta runt ett par varf och sjönk
ihop. Tänkte inte sofva på allvar, bara blunda ett
ögonblick.
Det blef i alla fall ett rätt långt ögonblick. Det
blef tio och tjugo och en hel hop.
När de gått, slog han upp ögonen med en känsla
af att någon stod och storglodde på honom. Han
plirade yrvaken mot skogen; hade glömt jakten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
