Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Längre, allt längre foro de, men målet nalkades dock
så småningom. Ännu en elg nedlades, ännu gledo slädarna
tvänne dagar till över den frusna marken, därpå kom under
en köld av trettiosex grader havet äntligen i sikte.
Jakuterna jublade högt, då de sågo det.
— Polarhavet! — sade Bochner, i det han ofrivilligt
hackade tänder.
Ett ödsligt, arktiskt landskap låg framför de resandes
blickar. Här, i polens närhet, erbjöd trakten inga höjder,
inga djup, ja knappt några skuggor mera; knappt kunde
en övad blick särskilja tydligt hav, jord och himmel, —
allt var blekgrått, förvissnat, orörligt. Hjärtat ryser och
modet lämnar en vid denna syn.
I denna livlösa öken erinrade kustens många
krökningar och bukter om en i daning varande värld.
Dödstystnaden runt omkring hade något förvirrande, hemskt med
sig. Hela det lilla sällskapet kände sig gripet av skräck,
Emma darrade i alla lemmar.
Polarhavet! — Man låser därom vid sin varma
kakelugn, eller när solstrålarna glida över bokens sidor, men
man ryser intill märgen, när det grått och färglöst
utbreder sig i sin hemska enformighet inför ens blickar.
Endast Jermak förblev oberörd, han satt även här som
försjunken i en dröm.
I hemlighet grubblade han. Mellan den stund, då
flyktingarna kunde hoppas att få syn på ett valfångarskepp på
havet, mellan befrielsens stund och den nuvarande låg den
långa polarnatten, då Herman och Bochner icke så noga
kunde övervaka honom — då läte kanske en flykt
verkställa sig.
Ja, flykt! Den oböjlige mannen tänkte fortfarande på
att återföra flyktingarna till Jakutsk, han hoppades på en
eller annan oförutsedd händelse, som skulle vara honom
behjälplig härvid.
Omkring slädarna lägrade sig den täta,
ogenomträngliga polardimman. Havet var här invid kusten fast
tillfruset, fast som sten. Intet ljud hördes, ingen rörelse, in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
