Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a FOLKET OCH KONSEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTEN OCH FOLKET
129
bostad, som bedrager, skola då kunna anses vackra. Om
femtio år härefter skola kvinnor icke kunna tro, att deras
farmödrar klädde sig halfnakna för främmande män, medan
de buro smaklösa slarfvor inför sina egna. Man skall då
inse, att den makt, kurtisanen nu äger inom den manliga
världen, till en stor del består däri, att dessa kvinnor vårda
den yttre skönhetsform, som hustrun däremot anser det som
en dygd att vårdslösa, och att de således tillfredsställa de
kraf på kroppslig kultur, som familjekvinnan däremot ännu
lämnar ouppfyllda ...»
Det är mycket träffande, hvad en fransk skådespelerska
sagt: att kroppen själf blott kan uttrycka den naturliga
skönheten, men dräkten kan innebära uttrycket af vårt väsen,
vårt viljande, vår verksamhet; såväl genom sina linjer som
sina färger måste detta vara dess syfte.
Må man ej mena, att allt detta endast har tillämplighet
för de rika! Den franske arbetaren i sin blåa blus, liksom
hans hustru i sitt stora blå förkläde, sin hvita mössa, sin
släta och räta arbetsklädning, ge ett lika stort intryck af
dräktens behag, ändamålsenlighet och renlighet, som våra
manliga och kvinnliga arbetares illasittande, fula och dåliga
»herrskapskläder» ge det motsatta.
I hvarje lifsläge, i hvarje skönhetsfråga återkommer
ständigt samma grundlag: att ändamål och form skola svara
mot hvarandra, om man vill nå en vacker verkan. Och
sålunda blir rörelsen för dräktens återställande till hvad den
en gång varit i alla folkklasser, ett skönhetssinnets uttryck,
en viktig del af frågan om folket och konsten.
En af våra målare yttrade en gång, att »nutidens mörka
dräkter är molnet, som bådar det demokratiska åskvädrets
utbrott: först sedan detta urladdat sig, skall man åter få se
färgglädje i dräkten». Det är att hoppas, att han får rätt,
men man kan vara viss, att just tidens demokratiska riktning
utesluter all tanke på att detta kommer att vinnas genom
en återgång till folkdräkterna. Tvärtom kommer troligen
klass-skillnaden att allt mer utplånas i fråga om hem- som
festdräkter, medan däremot yrkesdräkter inom alla arbetsom-
Folkbildningsarbetet. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
