Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ospelade skådespel
Av HENRY PETER MATTHIS
Ett alltid brännande dramatiskt problem
ligger i luften över varje scen och
varje publik. Man kan kalla det: tiden och
teatern. För att antyda vad som
innefattas i dessa ord, må det räcka med att
formulera några frågor till att börja med.
Har tiden något att säga för teatern,
eller bör denna alltid vara tidlös? Det
senare är ingalunda detsamma som
otidsenlig. Färgar tiden teatern, eller står
teatern starkast som "fri" konst, över
alla aktualiteter, problem, intressen och
skiftningar?
Och har teatern något att säga för
tiden? Betyder den något för
samtidens människor — mer än
konstnjutning, underhållning och medel till
verklighetsflykt? Kan teatern ge form
åt något som det skulle vara av värde
för tidens människor att se eller förstå
och känna?
Den som besvarar den sista frågan
jakande — åtminstone för sig själv —
skulle ha skäl att bli ganska lång i
ansiktet som åskådare till i det närmaste
alla skådespel som i denna tid spelas på
våra scener. Den s. k. nationalscenen går
enligt sina traditioner i spetsen vid
framförandet av denna "tidlöst"
underhållande konst. Någon debatt om orsakerna
kan här inte tas upp. Men det kan gott
erkännas, att det är med obestridlig rätt
som statsmakterna räknar denna
teater-konst till nöjesindustrin och utan
omsvep tar den i anspråk som skatteobjekt.
Inte så sällan tycks teatercheferna
känna behov att försvara sitt sätt att lösa
problemet om tiden och teatern. Det kan
ske i pressuttalanden, i föredrag eller vid
konferenser av olika karaktär. Då
brukar de ömsom skylla på publiken, som
inte vill se goda skådespel, och på
dramatikerna, som inte vill skriva goda
skådespel. Om det första är riktigt, så visar
det bara att teatern har den publik som
den förtjänar. Men det andra är så
oriktigt som det över huvud kan vara. Detta
kan vem som helst övertyga sig om
genom att läsa de skådespel som utkommit
i bokform under senare tid. Att kanske
lika många av samma kaliber — om inte
fler — finns otryckta, det är en annan
historia. Till dem kan man inte hänvisa
annat än i den mån de råkar komma
fram på någon försöks- eller amatörscen.
Dessförinnan brukar de emellertid ha
gjort en rond inom diverse teatrars
kanslier.
Man kan inte undgå att få en del
misstankar gentemot vissa teaterledares
omdöme om vad som är "goda" skådespel,
när man jämför några ospelade pjäser
med andra som har blivit spelade. Det
väcker en ganska olustig överraskning
till och med, att ett drama som I s 1 j u
-s e t av Ebbe Linde inte bara är ospelat
Utan ingenstans prövat på scenen och
ingenstans antaget till uppförande. Här
finns ett ypperligt tidsdrama, och det
kommer inte längre än till en och annan
bokhylla. Det har fått teaterkonsulenters
och teaterkritikers beröm; det är inte
endast spelbart utan sceniskt skickligt och
intressant, det är spännande och mänsk-
.258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
