Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERA TUKSPEGEL
En roman om Moskvaprocesserna.
ARTHUR KOESTLER: Natt
klockan tolv på dagen. Tiden.
Kr. 5: 75.
För några år sedan framträdde den i
England bosatte ungerske journalisten A.
Koestler på den svenska bokmarknaden
med en skakande redogörelse för sina
upplevelser som korrespondent och
dödsdömd i Franco-Spanien; boken hette
"Spanskt testamente" och efterlämnade
hos läsaren ett starkt och blivande
intryck.
Den här gången söker Koestler i
romanform ta reda på de psykologiska
förutsättningarna för de egenartade
omständigheterna kring de beryktade
Moskvaprocesserna — omständigheter som för
den utomstående närmast ter sig som
höljda i ett grymt och ogenomträngligt
mörker. Koestler tillägnar sin bok
minnet "av alla de människors liv, vilka
blevo offer för de så kallade
moskvarättegångarna" och av vilka förf. kände ett
flertal. Han ställer sig främst den frågan,
hur det blev möjligt att bolsjevismens
förgrundsfigurer, som i dessa rättegångar
dömdes till att "skjutas som galna
hundar" (termen är sovjet-åklagarens!) på
grund av att de befunnos vara skyldiga till
mot Stalin-regimen riktad politisk
verksamhet, kunde råka i självförnedringens
och självförnekelsens tillstånd. När
oktoberrevolutionens gamla garde stod inför
rätten och såg dödsdomarna i vitögat,
kunde stalinregimens rättvisa uppleva
den triumfen att de anklagade offentligt
vittnade om att vara bottenlöst
avsigkomna individer och att allt de
förtjänade vore sovjetsamhällets förakt och
partiets fotspark. Rättegångarna blev på så
sätt ett ändamålsenligt politiskt
skådespel för ryska folket, under det att
utomstående observatörer med av
bestörtning och vämjelse blandade känslor
skakade på huvudet och medgav att de
inte längre begrep sig på denna form av
avrättning med tragikomiska poänger
och s. k. partidisciplin intill döden.
Koestler gör inte "den ryska
folksjälens gåta" till föremål av mer eller
mindre lyckade spekulationer. Han äger
tydligen en hel del inside
information-kunskaper och kännedom om den ryska
diktaturens och statspartiets inälvor och
fungerande, inte minst med avseende på
den verkan detta prickfria och
skrupelfria fungerande utövar på de ledande
funktionärernas psykiska och
karaktärs-beskaffenhet. Som romanens s. a. s.
hjälte framträder den för regimfientlig
verksamhet sent omsider häktade gamle re-
volutionären Rubashov, vars
porträtterande utgör en syntes av Bucharin,
Sinovjev, Kamenev, Trotski m. fi. av de
ledande oppositionsmännen. Rubashov
har ända fram till häktningen stått i
partiets centralkommittés tjänst och som
sådan företagit flera utrikesresor för att
träda i kontakt med kommunistpartiets
sektioner bl. a. i Tyskland, där partiet
verkar illegalt, och Belgien — samt att
se till att Moskvas växlande paroller och
anvisningar genomförs utan gnissel. En
mängd arbetarfunktionärer, som inte för
sitt politiska samvetes skull kan godta
alla de talrika kursförändringarna
centralen anbefaller, går härvid över bord,
eftersom partiet aldrig kan missta sig och
individens motiv inte angår rörelsen,
som de termer lyder utanför vilkas
ofelbarhet partifunktionärens tillvaro blir
ett tomrum. Rubashovs person är således
inget helgon som slutligen slukas av
"Nr 1" (som den aldrig vid sitt namn
nämnde Stalin hela boken igenom
rubriceras), utan en bolsjevik som provocerar
det öde som drabbar den som en tid
anammar Nr 1-diktaturens metoder.
Redan i det ögonblick, då Rubashov, ledd
av samvetsgrant politiskt nit i
bolsjevismens tjänst, börjar grubbla över den
bestående regimens ändamålsenlighet,
fullföljer han ett ödesdigert steg ut ur den
hitintills bejakade partilogiken. Vi
följer i andlös spänning och med
beklämning slutfasen av Rubashovs tillvaro som
utspelar sig i G.P.U.-fängelset. Här
undergår den häktade systematiska förhör,
helst under natten, avbrutna blott av få
timmars sömn och pinande
självrannsa-kelse i den intellektuella logikens namn.
Ty även den dödsdömde Rubashov
erkänner utan tvekan att den sociala
nyttan är det enda moraliska kriterium för
en revolutionär. Förhören, ledda av
"fackmän", blir till lärda, filosofiska
dis-putationer om diktaturens, revolutionens,
maktbrukets och Nr 1-regimens syften
och ändamål. "Den skräck Nr 1
utstrålade berodde framför allt på att han
kunde tänkas ha rätt. Och att alla de,
som han måste döda, var tvungna att
medge, till och med om de fått en kula i
nacken, att han troligen hade rätt."
Denna fundering utgör den problematiska
ledtråden i Koestlers framställning av
det stalinistiska samhället. "Om de
storartade grundvalarna för framtiden trots
allt lades här i smuts och blod och
lögner, hade inte historien alltid varit en
omänsklig, hänsynslös byggmästare, som
blandade sitt murbruk av lögner, blod
och gyttja?" Att uthärda fängelse- och
förhörspåfrestningarna är "bara en fråga
om kroppskonstitution", känslan av vad
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
