- Project Runeberg -  Folklynnen /
312

(1920) [MARC] Author: Carl G. Laurin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Christophe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30o

JEAN-CHRISTOPHE. 328

man fattar hennes själsläggning, men väl är hon ett gott
resultat av ett tusenårigt strävande, sparande och bedjande, av en
andlig disciplin, som skapat en sällsynt ädel men kanske litet
för hårt tyglad varelse. Och detta blir något särskilt påfallande
hos ett folk, vars naturliga element är jordelivets glädje, där
fransmän och fransyskor helt säkert trivas bättre än andra.

De musikaliska utläggningarna i boken av musikälskaren och
musikteoretikern Rolland undandraga sig alldeles mitt bedömande,
ehuru det nog kan sägas, att man sällan får höra så sunda och
så hänförda ord om skönhetens rättmätiga plats i vår värld.

Även människan Jean-Christophes strider, sorger och brott
ligga egentligen utanför ramen för denna artikel. I delen Le
buisson ardent låter författaren Jean-Christophe begå det felsteg
eller rättare brott, för vilket han alltid haft ett särskilt förakt,
äktenskapsbrottet, och det utan ringaste förmildrande
omständighet. Efter vännen Oliviers död vid ett första
maj-upplopp, i vilket Jean-Christophe också deltagit, rymmer han till
Schweiz, och i en stad, som man på beskrivning förstår måste vara
Basel, mottages han med största gästfrihet av en vän, som låter
honom bo i sitt hus. Det är här han kommer in i ett förhållande
till fru Anna Braun, där åtminstone icke synd- och
skuldbegreppet är borteskamoterat. Äktenskapsbrott- förekomma, man
skulle kunna säga ej sällan i franska romaner och skådespel.
Här har det fått något fruktansvärt av den art, att även
lättsinniga, hårda och icke troende människor vid läsningen av
dessa i människohjärtats innersta skrymslen gripande skildringar
mumla något om »inled oss icke i frestelse».

Sista volymen, La nouvelle journée, är svagast.
Jean-Christophe har blivit så luttrad, att man befarar, att han liksom He
nok kommer att levande upptagas i himlen. Man är riktigt
tacksam för att det åtminstone icke blir något mer än
platoniskt mellan honom och Grazia, så att han skulle få både
syndfrihet och jordisk lycksalighet på en gång. I denna italienska ser
den nu åldrade mannen något av klassisk ro och naturlighet, en
världsdam utan banalitet. Harmonisk till lättjefullhet, klok utan
att just läsa mycket i bok, en livskonstnärinna utan viktighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 10:04:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foly/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free