Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enleveringen - Giftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom sig af fasa höll Ellen på att falla ner på
gatan. Men hastigt bekämpade hon sig.
»Skaffa en vagn.»
»Det väntar en här utanför.»
»Hvad?!»
»Ja, den unge herrn som skref lappen bad mig
skaffa en. Vi äro gamla vänner, Klas och jag.»
Han kände således Klas och visste hans namn.
Man borde visserligen kunnat begära att Ellen skulle
varit mera på sin vakt än hon var, men om man
betänker, att hon trodde att hennes egen Edgar var
nära döden, att den som hon med hela styrkan af den
första kärleken älskade, låg förtärd af plågor och
bara ropade på henne, då försvann all besinning, då
hastade hon utom sig in i vagnen, som också liksom
den endast väntade på detta satte sig i den starkaste
fart, liksom den varit rädd för att bli uppehållen en
enda sekund. Utom sig af sinnesrörelse föll Ellen
tillbaka på kuddarna. Utan att hon kunde göra sig reda
för hur lång tid på vägen behöfts, stadnade vagnen;
dörren rycktes upp och innan hon hann göra en
rörelse ur vagnen, kastade sig en man öfver henne och
band en duk för hennes mun, och innan hon visste
ordet af var hon inburen i ett hus. När hon kommit
in i detta hus blickade hon omkring sig och framför
henne stod Curt, litet blekare än förr, men med samma
hemska leende som förr, och när hon blickade kring
sig så kände hon igen sig.
Hon var i det fördömda huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
