Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klyftan mellan de bägge hålorna, upptäckte jag att
Rödöga icke hade följt efter mig. I nästa ögonblick
rusade han utifrån in där jag var. Men jag gled
tillbaka in genom klyftan, och så störtade han ut igen
och sprang omkring för att överraska mig på det
andra hållet. Jag trängde mig gång på gång genom
klyftan.
Han höll mig kvar där halva dagen, innan han
uppgav försöket att fånga mig. Men efter detta brydde
Hängöra och jag oss aldrig om att ta reträtten till
oss, då Rödöga uppträdde på skådeplatsen, så vida
vi voro säkra om att hinna undan till dubbelhålan.
Allt vad vi gjorde var att hålla ett öga på honom
och se till att han icke avskar vår reträtt.
Det var under denna vinter som Rödöga tog livet
av sin senaste hustru genom upprepade
misshandlingar. Jag har kallat honom en atavism, men i detta
avseende var han värre än så, ty hannarna inom den
lägre djurvärlden misshandla och mörda aldrig sina
honor. I detta fall antar jag att Rödöga, trots sina
utpräglat atavistiska tendenser, var ett förebud till
människan, ty det är endast hannarna av släktet
homo som ta livet av sina honor.
Som man kunde vänta, började Rödöga se sig om
efter en ny hustru, sedan han hade gjort sig av med
den förra. Han bestämde sig för Sångerskan. Hon
var sondotter till gamle Märgben och dotter till Hårlös.
Hon var helt ung, mycket benägen för att sitta och
sjunga i öppningen till sin håla i skymningen, och hon
hade nyss förenat sig med Krokben. Han var en
lugn och stilla varelse, som icke ofredade någon och
aldrig grälade med sina kamrater. I alla händelser
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
