Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rom - Juvenalis’ tredje satir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Och se’n man muserna vräkt, hela parken af tiggare
hvimlar.)
Ned i Egerias dal vi nu stego och grottor vi funno,—
Onaturliga hål! Huru lefvande vore ej källans
Gudom, ifall med en grönskande rand utaf gräs
hennes bölja
Omgafs, samt den naturliga tuffen ej skämdes af
marmor.
Här Umbricius talade så: När i Roma man icke
Finner en plats för ärliga värf och för mödan en
vinning,
Då hvad man eger är mindre i dag än i går, och
i morgon
Ock är en dag, som tär på den fattiga styfvern, så
vill jag
Gifva mig dit, der Dædalus trött afklädde sin vinge,
Medan mitt hår ej hvitnat ännu och min ålder är
kraftfull,
Medan än Lachesis tråd har qvar att spinna, och
sjelf jag
Vandrar på stadiga ben och ej lutad mig stöder på
käppen.
Bort från min fädernestad! Arturius, Catulus gerna
Stanne i den eller de, som svart kunna vända till
krithvitt,
Taga på entrepenad hus, hamnar och svällande floder,
Rensa kloaker från smuts eller lik till grafvarne
forsla,
Ocli som ha hjerta att sälja till slaf en själ under
klubban.
Förr de herrarne blåste trumpet och som trogne
aktörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>