Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FÖRSTA HÄFTET.
skolan i Zirich sextio år senare försvara de numera förbjudna kapitulationerna.
»Krigshandtverket», säger professor H. Escher, bär för många menniskor en
naturlig kallelse. alldeles såsom den merkantila spekulations- och företagsamhets-
andan». Då ej hemma någon sysselsättning fans för denna böjelse, så var främ-
mande krigstjenst den enda väg, som stod öppen, de kapitulerade regimentena
utgjorde en »ärofull försörjning, stundom en rikedomskälla för familjerna i de
högre stånden, för yngre söner af allmogen, och betraktades som en bildnings-
skola, »i likhet med de tyske handtverksgesällernes vandringslifs. Derför sak-
nade Schweiz aldrig utbildade officerare, underofficerare och soldater, som kunde
förse milisen med dugliga kadrer. Orätt brännmärker man värfningen för dessa
regimenten såsom en skändlig menniskohandel: de tålda lockelserna till utvan-
dring förtjena fastmer detta namn. Endast ultra-demokrater och »Firstenfres-
ser kunna ondgöras vid den tanken, att frie schweizare läte sig brukas såsom
absolutismens bödlar och förtryckets verktyg, liksom om upprätthållandet af den
i ett land bestående ordningen vore en förbrytelse.
Att från en sådan ståndpunkt den schweiziske rättslärde med patriotisk
stolthet minnes, huru de schweiziska trupperna, »i Spanien mot fransmännen
och vid Beresina under Napoleon», berömligt upprätthöllo ryktet för trohet och
tapperhet, är förklarligt. Mcn hans försvarstal för det gamla skicket är dock
i sanning ett hårdt tal. Lemnom derhän den »bildning», som ur forna tiders
garnisoner och arméläger af legosoldater fördes med till hemmet, och den »ord-
ning?, som schweizare i de napolitanska bourbonernes sold skulle med lif och
blod försvara. Ej ens om de ur främmande tjenst återkomna »kadrernas» lyck-
liga inflytelse å det schweiziska förbundets värnekraft vet man någonting: åt-
minstone hindrade de ej, att hela Schweiz år 1798 på några veckor föll i frans-
männens händer. Och hvad slutligen angår den inkomst, som kapitulationerna
förskaffade det fattiga Schweiz, om den ock vid vissa tider uppgätt till 600,000
livres årligen ensamt från Frankrike, så känner man lyckligtvis att det idoga
folket nu riktar sig långt mer genom sin åt en blomstrande industri sparda
arbetskraft, än fordom genom de »kapitulerader blodspenningarna. Emellertid
är den schweiziske professorns åsigt värd uppmärksamhet såsom ett vitnesbörd
om, huruledes samhällsinrättningar kunna, endast derigenom att de finnas till,
besticka menniskors omdöme, ja huruledes något »bestående», det vare hur oför-
nuftigt och orättfärdigt som hälst, kan blott och bart genom makten af en lång
tillvaro förvilla sjelfva den moraliska känslan, så att hon tager miste om rätt
och orätt, heder och vanära.
Schweiz i våra dagar har, och det med rätta, tilldragit sig beundrande
blickar. Dess industri uppblomstrande, utan ens någon kortare tidrymds skydds-
tulls-hjelp, i ett land utan kuster och hamnar, dess folkundervisning och den
vård som egnas åt den vetenskapliga forskningen, dess sjelfständiga national-
anda ställa det högt bland de nutida samhällena och folken. Men detta lyck-
liga tillstånd, en underbart snabb utvecklings frukt, är ett resultat af den allra
nyaste tidens arbete. Mellan våra dagars Schweiz och det gamla Edsförbund,
af hvars krigiska bragder något hvar gömmer halfförbleknade skolminnen —
som bära namnen Morgarten, Sempach, S:t Jacob, Nancy — ligga de tre hundra
år som innefatta Europas nyare historia, och för hela denna långa tid, under
hvilken verldshistorien mestadels tiger om Schweiz, är taflan af dess öden allt
annat än tilltalande. Ehuru schweizarne i »djätteslagetv vid Marignano mist
oöfvervinnelighetens rykte, lemnades de i fred och lugn, medan krigslågan eljest
härjade vår verldsdel från den ena ändan till den andra. De befunno sig ien
exempellös undantagsställning, bodde på fridlyst mark, voro det europeiska stats-
systemets i sanning mest gynnade nation, den internationela politikens enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
