Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604 = FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. ELFTE OCH TOLFTE HÄFT.
i de stjernbeströdda skyarne. Nej, icke eng i kyrkorna, der menniskorna
knäböja; det är ett utplånadt budskap, en död bokstaf, en tanke, som har
slutat sin dag. Ingenting af denna tro, ingenting af denna Gud finnes längre
till hos mig.»
Hon beklagade sig icke öfver förlusten, hon ansåg den icke annat än som
en välgerning:
»Det är en förökning i vårt ljusförråd, denna frigörelse från religionens
afgudiska uppfattning. Det är ingen förlust af den religiösa känslan, såsom
ifrare för afguderiet förfäkta. Det är alldeles motsatsen, det är ett återstäl-
lande af tro- och pligtförbindelserna emot den sanna gudomen. Det är ett
steg, taget efter denna gudoms anvisning, det är ett afsvärjande af de dogmer,
som förnedra honom.»
Hon försöker icke att gifva en mera noggrann förklaring öfver denna gu-
dom än den, som vi hafva hos Wordsworth: »en närvaro, som oroar mig med
glädjen af lifvande tankar.»
»Allt är gudomligt», säger hon, »äfven materien; allting är öfvermensk-
ligt, äfven menniskan. Gud är öfver allt; han är hos mig till en viss grad, af-
passad efter det lilla, som jag är. Mitt nuvarande lif skiljer mig ifrån honom
till en grad, som bestämmes af det barndomstillstånd, hvaruti vårt slägte nu
befinner sig. Under allt mitt sökande att forska efter honom och att ega af
honom så mycket, som denna ofullkomliga själ kan inrymma, må jag åtnöja
mig med den förnuftskänsla jag har.»
Och hon slutar så:
»Den dag skall komma, då vi icke längre skola åtnöja oss med ett tomt
ordande om Gud, ja, då vi skola tala om honom så litet som möjligt. Vi
skola upphöra att framställa honom i dogmer, att strida om hans natur. Vi
skola icke ålägga någon såsom ett tvång att bedja till honom, vi skola låta
hvarje menniska fritt dyrka honom i sitt eget samvetes helgedom. Och detta
skall inträffa, då vi äro verkligt religiösa.»
Emellertid är känslan af denna ande eller närvaro, som lifvar oss, känslan
af det gudomliga, vårt värn och vår tröst. En menniska kan säga derom:
»Den kommer icke af min förtjenst, men den gnista af gudomlig känsla, som
blifvit mig gifven, kan ingen beröfva mig.» Gudomlig känsla — uttrycket är
obestämdt; men det betyder hos George Sand detsamma som det, till hvilket
kunna hänföras palla lifvets bästa tankar och bästa handlingar, utståndna li-
danden, uppfylda pligter, hvad helst som renar vår tillvaro, hvad helst som
lifvar vår kärlek.»
Madame Sand är fransyska, och hennes religion är derföre social med en
för henne utmärkande värma. Alltid har hon för sitt sinne »den naturliga
lag, som vill hafva det så, (kursiveringen är hennes egen) att slägtet menniska
icke kan lefva och frodas annat än genom association. Hvad helst vi eljest
må vara i skapelsen, äro vi först och främst »i spetsen för det slägte, som af
instinkten kallas och af nödvändigheten ledes till ett lif i association». Ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
