Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bryta ned allt behörigt magtförhållande mellan regering och
representation. Dess antagande måste nödvändigt föranleda en ministerkris:
detta tillkännagafs tydligt nog af en konungens rådgifvare. Ett år
har sedan dess förflutit, och förslaget har icke allenast blifvit gilladt
af regeringen och antaget af riksdagen, utan en af ministrame har,
såsom ledamot af första kammaren, uttryckligen reserverat sig mot
denna kammaren beslut i en motsatt syftning, — visserligen icke
egentligen af skäl, som legat uti sjelfva sakförhållandet, utan på den grund
att det vore onaturligt att representationen skulle vägra att antaga en
eftergift som regeringen vore beredd att göra; men sjelfva
sakförhållandet, som nu af regeringen förordades, var dock detsamma som
för-lidet år så olika bedömdes.
Enahanda slutsats i afseende på regeringens långsamt mognande
öfvertygelse om en väsentligen förändrad inbördes ställning mellan
regering och representation tyckes man kunna draga af den vid
innevarande års riksdag behandlade frågan om de ordinarie statsanslagen —
en fråga af utomordentligt större betydelse än den förutnämnda.
Visserligen har den rätt, riksdagen i detta fall för sig tagit i anspråk,
blifvit bestridd af regeringens vid kamrarnes öfverläggningar härom
närvarande ledamöter — till bevis att det endast är steg för steg som
regeringen, enligt hvad förut antydts, kommit till den insigt, hvarom ofvan
talats — men protesten i denna så ojemförligt vigtigare fråga var icke
på långt när så stark som uti den jemförelsevis underordnade frågan
om handels- och sjöfartsfonden, än mindre hörde man i sammanhang
härmed något tal om ministérförändring. Hela denna betydelsefulla
sak har i sjelfva verket aflupit så tyst och stilla som i fall frågan
gällt den obetydligaste angelägenhet.
Flere andra omständigheter, om än af mindre vigt, skulle kunna
åberopas till stöd för samma antagahde. Allt sammanstämmer att
ådagalägga att riksdagen, utan att hafva gjort något det ringaste
ingrepp i regeringsmagten utöfver hvad grundlagen medgifver, likväl i
sjelfva verket erhållit en annan betydelse, en annan magtställning än
tillförene, eller, om man så vill, att representationsförändringen
verkligen medfört en ändring uti andan af regeringsformen. Vore det ej
så, skulle ock hela representationsreformen till stor del hafva varit
ändamålslös; ty ett hufvudändamål, som med densamma afsågs, var
väl ändock att göra 1809 års konstitutionela principer gällande mer
än som under den gamla ståndsrepresentationen varit möjligt; och
dessa principer sträckte sig i sjelfva verket vida längre än man af en
sträng bokstafstolkning af grundlagen skulle vilja sluta. 1 allmänhet
torde man kunna säga, att regeringsformen i mer än en punkt, såsom
den vanligen tolkats, icke uttryckt den anda af konstitutionel frihet,
som verkligen förefanns hos 1809 års lagstiftare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
