Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa dialoger äro nämligen att anse som det inledande
förarbetet, eller, om man så vill, såsom frånsidan af »Reden an die
deutsche Nation». Likasom Fichte i talen bekämpade utlandet, så
uppträder han i dialogerna mot den exklusivt preussiska patriotismen,
som egde ett betydande inflytande i hans dåvarande omgifning,
och till hvars angripande fordrades ej mindre mod, än till kampen
mot fransoseriet. Till karakteriserande af den tidens preussiska
patrioter låter Fichte en af dem på följande sätt besvara frågan,
huru man borde gå till väga för att skicka sig rätt patriotiskt:
»Jag skaffar mig reda på, hvilka nya anordningar af myndigheterna
blifvit vidtagna, och prisar derefter högljudt och offentligt den
vishet, som i dem röjer sig. En god patriot måste endast berömma,
ständigt berömma och berömma allt. Skulle han, mot förväntan,
påträffa något, som omöjligen låter sig berömmas, bör han förbigå
detta under stillatigande. Derigenom befästas kärlekens och
förtroendets sköna band mellan de styrande och de styrda.» — På
frågan, om han ej vore en tysk, svarar patrioten: »nej, ingen tysk;
jag vill icke vara en tysk. Jag är preussare, och dertill en
patriotisk preussare.» 1
Så beskaffadt var, till andan och sättet att uppträda, »das
Preussenthum» vid början af vårt århundrade. Det är mot denna
missbildning i samhällslifvet, Fichte tager till ordet, då han riktar
sitt tal till den tyska nationen. Gent imot afarten, delen, som
vill tillvälla sig det helas plats, söker talaren framhålla det
folkligt lika och gemensamma, samt skyldigheten for hvarje enskild
lem att uti sin verksamhet underordna sig organismens
hufvud-bestämmelse. De bestående förhållanden, som lägga hinder i vägen
för en dylik endrägtig nationel samverkan, angripas af honom
strax från början, med eftertrycklig skärpa. »På en viss ort»,
yttrar han uti inledningen till föredragen — och sonen J. H.
Fichte nämner uttryckligen, att han här åsyftar Preussen — »har
sjelfviskheten genom sin obegränsade utveckling tillintetgjort sin
egen makt, i det hon gått förlustig om förmågan att sjelfständigt
för sig utstaka sina syftemål. Hvad som förlorat sin
sjelfständig-het, har på samma gång mistat förmågan att ingripa i
händelsernas gång och bestämma deras riktning. Sin fullständiga
utveckling har sjelfviskheten nått der, hvarest hon, efter att först
hafva beherrskat de styrda, nu äfven vunnit insteg hos de
styrande, och för dem blifvit en bestämmande lefnadsregel. En sådan
styrelse hemfaller åt det af egoismen alstrade, sorgliga
sjelfbedrä-geriet, att hon är i besittning af fred, så snart blott ej landets
gränser blifvit angripna. Hvad statens inre angelägenheter
be-iv. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
