- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
157

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-»ger-]{+meddelade henne monarkens vilja. Akademiens förste protektorer
voro kardinal Mazarin och efter honom den gamle kanslern Séguier,
men den ledande, var i sjelfva verket Colbert, öfverintendenten for
de kungliga bygnadema, hvilken har förtjensten af denna aka-
demis slutliga reorganisation, och som i tiden äfven blef dess pro-
tektor. Befattningen innehades sedan af öfverintendenterna till
1743, då Ludvig XV förklarade+} sig
tillkänna genom {+nämde höge embetsmän.
Inom akademien sköttes verket närmast protektoren af+} en
’tillökning i behofvens antal
och
kraft, hvilken dock blifver tillfredsställd.» Genom att sålunda tänka sig behofven med kulturens fortgång stadde i en
oupphörlig utveckling, är det lätt forklarligt, huruledes det, som
på en lägre kulturgrad ansågs såsom en alldeles Öfverflödig lyxartikel, kan, på en högre, komma att betraktas såsom en ren nödvändighetsvara. Ville vi utbyta våra omsorgsfullt försedda boningar mot våra förfaders otäta timmerhus, utan glas i
fönstren och
utan annan öppning för
att utsläppa röken än ett hål i taket? — våra yllekläder emot deras djurshudar? — På samma sätt som hela menniskoslägtet framgår från den ena kulturgraden till deti andra, och behofven med detta framåtskridande växa, så äfven
inom ett särskildt samhälle, der en {+högsta+} klass [-alltför väl kan tänkas i kulturutvecklingen hafva gått framom en annan, och sålunda, med ökade behof, tager i anspråk en konsumtion, hvilken-] för
en annan samhällsklass, som ej hunnit så långt i kultur och följaktligen i
behof, anses såsom öfverflöd. Att reducera behofven till sitt minsta möjliga, blott för lifvets uppehållande nödiga mått, det vore^åledes att utrota civilisationen och återföra menniskan till djurets ståndpunkt Den grekiske filosofen, hvilken
bodde i en
tunna och af
Greklands och
Asiens beherrskare ej
hade att utbedja sig annan gunst, än att stiga ur solen för sig, sträfvade efter denna behofvens inskränkning; — men också
gaf hans samtid honom benämningen den cyniske — den hundaktige filosofen.

Att sålunda från behofvets
och
den detsamma åtföljande konsumtionens art bestämma, hvad som är lyx eller icke, är, till följe af hvad som ofvan blifvit sagdt om behofvens relativitet, omöjligt. Att åter förneka behofvens, på kulturens utveckling beroende, relativitet och
såsom berättigade erkänna blott dem, hvilkas uppfyllande kräfves till lifvets oundgängligaste nödtorft, och
{+i betraktande häraf uppdrogs åt Colbert, »öfverintendenten för
våra bygnader, konster och manufakturer»,+} att [-följaktligen såsom lyx betrakta hvaije konsumtion, som föranleddes af ett behof, liggande högre än dessa, det vore att förneka nödvändigheten af all kultur. En annan bestämning måste sålunda sökas. I det föregående hafva vi,-] på
grund af det allmänna föreställningssättet, anticiperat, att två bestämningar, hvilka der blifvit använda, tillhörde lyxen, hvilka [-äfven efter dess begrepp, d. v. s. såsom kännemärken, måste anses tillhöra densamma. Den ena är, att lyx innebär-]
{+skulle förestås af funktionärer, utsände ifrån pariserakademien.

Sålunda var nu akademien förvandlad från+} en
konsumtion, den andra, att denna konsumtion är öfverflödig. Konsumtion är hvarje förbrukning af [-de materiella tingen, hvarigenom dessa undergå sådana förändringar-]
{+suveränen blott protegerad korporation+} till
substans eller form, att de [-upphöra-]
{+fria konsternas befrämjande i riket, med hufvudsakligt åliggande+}
att vara [-hvad de förut varit —-] en
åtgärd, som
för öfrigt kan hafva iåväl en förminskning, som
en förhöjning af de förbrukade tingens värde till
följd; och
då till lyxens väsen just hörer, att menniskan genom den
i ymnigare mått använder de materiella tingen för sina behof, är det klart, att i lyxens begrepp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free