- Project Runeberg -  Fredrika Bremer : biografisk studie / Förra bandet /
273

[MARC] Author: Sophie Adlersparre, Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

0M081939

KRITIK AF NINA. OGRANNARNE.? 273

På morgonen, när det började dagas, kunde hon dock
ej längre styra sin otålighet utan bröt det och glömde för
läsningen sin plåga. »I min glädje», fortsätter hon, »räckte
jag det åt min vän, och nu satt jag och hörde henne ropa
vid hvar sida: "Kors, hvad jag tycker om det! — Min lilla
unge, det var ett roligt bref! Nå, hvad jag tycker han
säger det bra" (Och slutligen): Ja, han är den ende,
som jag tror på. Men hur är det med dig? Jag tror du
är bra nu? Du ser helt liflig ut!

O, B., min sanne, sanne vän och lärare! Det gjorde
godt att höra ett ord klart, befriande och upplysande och
fullt af godhet, då man en tid bortåt varit belägrad af så
mycket torftigt, inskränkt och smått, bland hvilket jag
måste räkna ett bref på 120 sidor af Br[inkma]n, där han
afråder mig från spekulation och råder mig att antaga
hans enkla lefnadsfilosofi, som består i ett slags blundande
för lifvets verkligheter och en viss aning om ett godt och
en. Gud i allmänhet o. s. v. Fruntimmer ha skrifvit och
sagt mig, att jag förnedrat mig och mitt kön; vänner ha
gifvit mig välmenta, ledsamma moraler och råd, alla träf-
fande falskt och därför utan verkan på mig. Missmodig
har jag ofta varit men ej allvarligt störd, utom ett ögon-
blick. Jag kände, att jag felat, men kände, att jag kunde
göra det godt, och mer än någonsin visste jag, på hvem
och hvad jag trodde. >Nina» och det ledsamma släp den
medfört har lärt mig mycket.

Min goda, kloka fru Stina, min änglaklara Hedda ha
stått lugna i strömmen, och när du kom, B., så ställde du
i ett klarare ljus hvad dessa trott och sagt hvar på sitt vis.”
Hur nära släkt är ej den rena känslan, det sunda förstån-
det med den fulländade filosofien.

> I glädjen öfver Böklins bref öfver >Nina> skickar Fredrika det till
de sind och citerar den 16 april sin syster Heddas omdöme därom:
>Huru väl, huru bra, huru klart han skrifver. Man känner sig en smula
mera människa, när man läst hvad han skrifvit. Det brefvet har gjort
alla som läst det mycket nöje. Mamma var smått förtjust. R[euterbor]g
ber mig mycket tacka dig. Fabian läste brefvet med en sådan ifver, att
han aldrig visste ut och in på sidorna. ..>

S. Adlersparre, Fredrika Bremer. 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:05:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frbremer/1/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free