Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. En natt vid hafsstranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Allt väl öfverlagdt, vän Ruys, inföll den så
kallade kaptenen med en otålig rörelse. – Har du
undersökt djupet?
– Det är tillräckligt, svarade Ruys.
– Och hela manskapet är samladt ombord?
– Hvarenda man.
– Och ingen har varit i land, sedan de ankrade här?
– Ingen, kapten. Men jag har haft stor möda att
hålla dem från landbacken, må ni tro. De ha nu
pengar fullt upp och vilja, som naturligt är, förströ
sig efter resan. Missnöjet är stiget till det yttersta,
och jag har dagligen fruktat myteri. Emellertid har
jag gjort hvad jag kunnat för att lugna dem: jag sade
dem, att ni skulle komma ombord i natt, och att vi
därefter genast segla in till Stockholm.
– Godt.
De båda männen lämnade höjden och klättrade ned
för klippan, som skilde dem från hafvet. Vid stranden
låg en julle, som Ruys begagnat, då han lämnade fartyget.
Ruys satte sig vid årorna. Allt eftersom man nalkades
skonerten, tycktes stojet på däcket tilltaga. Dryckessånger,
svordomar och alla slags oljud, som en människostrupe är i
stånd att frambringa, blandades med hvarandra till en symfoni,
som skulle förekommit själfve Beelzebub odräglig.
Jullens framkomst medförde ett kort uppehåll i
oväsendet. Väderbitna, skäggiga ansikten blickade fram öfver
relingen, och fallrepet nedkastades.
Då kaptenen och hans löjtnant ... ty i egenskap
af sådan tjänstgjorde Ruys ombord på detta fartyg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
