- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
65

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Yrvädret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Denna röst var henne så kär, att den trängde till hennes
hjärta och åter lifvade dess matta slag. Hon öppnade
ögonen, lyssnade till hans ord med ett leende, som mörkret
hindrade Adolf varsna, och sade med matt stämma:

– Jag kan icke, Adolf. Jag hvilar här så godt...
låt mig vara! Jag känner, att jag vill sofva.

– Denna sömn är dödens förebud. Du måste afskaka
honom! Tänk på din far, Maria, tänk på alla,
som du älskar! För deras skull...

– På dem jag älskar! inföll Maria med plötsligt
lifvad röst. – Adolf, om den dvala, jag nyss kände, är
dödens, så vill jag, vid lifvets gräns, innan jag träder in
evigheten, yppa dig mitt hjärtas hemlighet. Jag älskar
ingen, ingen mer än dig. Döden har för mig intet rysligt,
då du följer mig. Säg mig endast, att din likgiltighet
varit hycklad, att du älskar mig, och låt mig slumra
in vid din sida!

– Är det ditt beslut att dö här, sade Adolf, – så
vänd dina tankar från jordiska ting till din Skapare!
Men jag besvär dig ännu en gång...

– Gå! utbrast Maria och bortstötte den arm, som
å nyo ville upplyfta henne. – Du älskar mig icke. Rädda
dig själf, om du kan! Jag vill dö ensam.

Men Adolf samlade med en för lifvet kämpandes
förtviflan sina sista krafter, och vandrade med flickan i
sin famn några steg framåt genom drifvor af lös snö,
som nådde honom till midjan. Hans tankar vordo orediga,
medvetandets redskap började neka sin tjänst. Då fann
han sig hejdad af något föremål, som kändes fastare än
snön, och ett matt sken skimrade för hans ögon. Han
trefvade med handen för sig och vidrörde ett fönster! Så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free