Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Adolf Skytte i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och eftersom antikvariusen i afton slår på stort, så nöjer
han sig väl icke med den vanliga anrättningen.
– Prat! Bulla upp hvad du har utan krus, gumma!
... Förlåt mig, fortfor Skutenhjelm till Adolf, – ni får
bereda er på en aftonmåltid, som icke ens den mest utsväfvande
inbillningskraft kan ge ett sken af att vara lukullisk.
Ni har framför er en gammal ungkarl med inskränkta
anspråk på sig själf, men stora på sin gästs
öfverseende ... Kajsa, jag säger dig, bulla upp hvad du
har, och om du tycker, att något fattas i ditt förråd, så
står penningpungen där borta i fönstret.
– Penningpungen står där nog, men antikvariusen
minns kanske icke, att den är tom. Antikvariusen gaf
bort de sista tre dalerna i middags till den gamle soldaten,
som kom och tiggde. Det är en skam att vara så
slösaktig...
– Tyst, Kajsa, det kommer dig icke vid. I morgon
inhändigar jag mitt kvartalshonorarium, och då är pungen
åter full. Fan till hushållsbekymmer! Hvarför kan
icke människan lefva som liljorna på marken, de där intet
spinna...
– Ja, inte spinner antikvariusen heller, så pass lik
är han en lilja, och icke församlar han något i ladone...
så pass lik är han en fågel. Nå, fortfor gumman, – jag
skall göra så godt jag kan, och det är antikvariusens egen
skuld, om det icke blir bra.
Medan Kajsa höll på att duka bordet, anlände Skutenhjelms
andre gäst. Det var en gammal man af ädelt
och vördnadsbjudande utseende, med hög panna och stora
ögon, som lyste af snille och glädtighet. Adolf igenkände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
