Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ett misslyckadt statsstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lilje återvände till Sigurd, som under tiden vandrat
fram och tillbaka genom salen och sade till denne:
– Min herre, ni stör gästernas trefnad. Vi förfoga
öfver detta rum, så länge vi behaga stanna härstädes,
och det blir nu, såsom vanligt, allt intill morgonen. Om
mynher Vanloo blifvit galen, är en sak, som icke
vidkommer oss; hans och edra åtgöranden få uppgöras
mellan er själfva, husvärden och domstolen. Men om ni ett
ögonblick längre stannar bland oss, anse vi det för en
förolämpning, och jag ansvarar ej för följderna.
Sigurd betänkte sig ett ögonblick och genmälde:
– Vare långt ifrån mig att påtvinga herrarne min
person. Vi äro ense i hufvudsaken, och därmed är jag
nöjd. Låt se ... här är ingen annan utgång, och vi
befinna oss i andra våningen, således högt öfver marken.
Väl, min herre, jag vill då tillbringa tiden så godt jag
kan här utanför dörren, tilldess Brunkebergsluren tutar
aflösningstimmen. Jag önskar herrarne en angenäm natt.
Han lämnade rummet och gick att lugna värden med
någon uppdiktad historia, hvarefter han för sig och sitt
folk äskade förfriskningar, som han betalade så utöfver
värdens fordran, att denne helt storögd mumlade för sig
själf:
– Äro dessa människor röfvare, så är det röfvare
af eget slag, som gifva mer än de taga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
