Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Sju små värnlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svara på Månkes ynkliga förslag. Det syntes ända ut på
den kullriga ryggen, så bedröfligt han tyckte det vara.
»Int kan ni dra oss allihop, det vet en väl att sånt
är bara skryt», sade Maglena, som kommit i prattagen
och inte frös så mycket, sedan småsystrarna klämde sig
in emot henne och blifvit stilla, då de somnat. »Men ni
ska få höra på roligt.»
»Vet de, att Anna-Lisa hon ska bli geterska åt kungen. Månghundrade getter har han, större än Gullspira.’»
»Ingen get är som Gullspira, var så god, du –» sade
Månke och såg hotande på Maglena.
»Jaså, – har du sett getter från Jerusalem kanske?
Dom ha horn, som si ut precis som månen när han
är ny och blänkande, så de lyser om dom. Och så
kommer dom i tusen hundrade, och man sir dom springa
öfver myrmarken och äta myrbär. »
»Ja han som hade såna här. Jag skulle kunna ha i
mig tusen kanner», gnälde Per-Erik.
»Ja, dom ät myrbär» – Maglenas röst fick ett drömmande, längtande tonfall. – »Dom ät myrbär, för hela
myran står full af sånna –, och fil (grädde) ur stora
hoar, kungen frågar inte efter de.»
»Ja, om en ändå hade en kärnfilbytta här», – kved
Magnus.
»Å tunnbröd så mycke vi kunne dra på kälken», tilllade Per-Erik, med en ogillande blick på den tarfliga
last den nu bar.
»Tunnbröd, förstås, ät kungens getter». – Maglena
fortfor med sin beskrifning, utan att i minsta mån stöta
sig på syskonens brist på intresse för själfva ämnet och
ständiga återkommande till matfrågan.
»Ja, dom ät tunnbröd ur småkrubberna.»
»Dom va ju ute på myran nyss. – Getterna stå väl
int inne den tiden på sommarn», anmärkte Ante, som
för att kunna höra på Maglenas, hur tokigt det var, behändiga språk, skjutit mössan snedt opp ifrån öronen,
så att den höll på att vippa bort från hufvudet.
»Dom mått väl in te kvällen, för myggen och åte (insekter) och för björntasse (björn), dom är nog inte fri han
hos kungen heller.»
»Hvem skulle villa vara ute och gete hela natten också
för den delen.» Anna-Lisa blandade sig nådigt i samtalet. »Gå ute och gete, då en ska sitta inne och äta fläsk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
