Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Arbetsförtjänster och penningfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tig gosse! Är du tokig som rent drar ondt öfver oss
med att säja om så farliga ord. Mor, som var så rädd för
svordomsord», sade Ante förskräckt och bedröfvad.
»Ja för dom kom med det som ondt är, hit till jorden. De förstås de, att onden själf kom, då man ropar
efter en», tillade Anna-Lisa. »Tänk pigan deras svor
också. Hon kom in med råmjölk, för en ko hade nyss
kalfvat hos dom, och när hon stöp och spillde ut en
skvätt, så sa hon, – ’den’ – jag vill inte säga så
styggt –, mjölken.»
»Ja styggt är de, och ni behöfver väl int tänka de
jag hade lämnat småstintena i en så’n gård, om dom
också fått hvetmjölspankaka och fläsk och sötkaffe (dopp)
hvarenda dag.»
»Ja småstintena hade kanske lärt sej svära i en sån
gård, dom å», misstänkte Per-Erik.
»Men dom hade fyra hästar där, och bössa på väggen,
och husbonn, hade en slidknif, som var grannlåt riktigt, så nog hade småstintena fått de bra å på sitt vis.»
»Nu ska ni få si slidknifven jag fick tå’ jägmästarn»,
afbröt Ante. Han tog fram ur barmen en knif i slida,
en knif med svart glänsande skaft och läderslida, en knif,
som var blänkande hvass i eggen och tunn i spetsen.
»Nej, gosse!»
Månke stannade midt på vägen som förstenad. »Han
har väl tusen kronor han, som kan nännas ge bort en
tocken där. Hvad kom de till att han gjorde de?»
»Jag skulle hjälpa Dordi te spänte sticker och hade
bara min gamm-knif. Jag vet int om, hon har sagt någe
till jägmästarn, men då jag var in ten och tacka för oss,
sa gaf han mej knifven. Och så sa han, att en bra
Svensk, som vet att väl bruka sin knif, alltid kommer att
reda sej och gå fram med heder.»
»De låt grant sånt där tal», sade Maglena drömmade.
»Frun där, som var så farligt behändig, hon gaf mej så
fint garn. Si här ska ni få si. –»
Maglena tog en pappersstrut innifrån den om lifvet
tillknutna schalen. De stannade kälken, voro nu midt i
en skogsdunge, borta från ögonen på folk. Hon satte
sig på kälken.
»Si här –, rödt garn till rosor, och grönt till blad,
och brunt till stjälkar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
