Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Arbetsförtjänster och penningfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men hvar –, hvar i fridens dar skall dom sitta?»
frågade Anna-Lisa, lika förvånad i uppsynen hon, som
de andra syskonen, hvilka i yttersta häpnad togo Maglenas
härlighet i betraktande. Däribland var äfven en virkkrok af ben, samt en omgång strumpstickor, fästade i ett
nystan grått garn, som äfven höll en glänsande stoppnål.
»Så här sa’ hon till mej, den där behändiga frun.»
»Kan du sticka», sa hon.
»Hjälpanes, de måtte du väl kunna», fnyste Anna-Lisa.
»’Ja’, sa jag också, var så god. – Du kan väl låta mej
tala till slut! ’Ja’ sa jag.»
»Nå, hva sa hon då?» frågade Månke ifrigt.
»Här ska du få si’ sa hon.»
»Hva fick du si då», ifrade Per-Erik, som for med
handen öfver det granna garnet, som om han velat
smeka det.»
»Jämmerligen, ni fråga och gorma, så jag ät opp hva
jag ska säga, och int mins de’.»
»Du skulle få si nånting», hjälpte Ante henne på
trafven.
»Ja så var de, men tig nu. Hon viste mej ett par
vantar, si ni så fina vantar, att ni int sett slikt.»
»Dom kosta mycke pengar kan en veta», sade Månke
betänksamt.
»Ja, sir du, de gjorde dom, men int för den, som kan
sätta ihop dom – för då kostar de bara garne.»
»Garne, ja, men de kosta väl int intvätt de häller»,
funderade Anna-Lisa.
»Ni är då så farligt besvärlig med te sätta ihop ledheter, så jag vill nätt och jämt tala slut», knotade Maglena. Hon tog dock nådigt fram en halfstickad vante,
vid hvilken det hvita ullgarnet ännu satt fast.
Den var »påtad», så som kvinnfolk opp i Norrland förr,
med en liten benkrok påtade ihop präktiga starka vantar.
Och på den halfvan var sydt med garn röda rosor, gröna
blad och bruna stjälkar.
»Går de i er nu hvar rosorna och bladerna ska sitta, tro?»
Maglena lät den lilla vanthalfvan gå emellan syskonen.
»Ja, men hvem ska göra de! Int kan du få ihop sånt
som är så fint och konstigt, int», sade Månke öfverlägset,
med förkrossande öfvertygelse.
»Nej det förstås», bjäbbade Maglena. »Du tro väl att
du förr vore god för te göra de, – du, som stoppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
