Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 19. På flykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Dus-s-ka – ta hvaa ja ge dej – go-go-s-s-se! De är
int för tid-ti-tidigt att jag få gö-gö-göra all-ri s-så li-lite
de go-go-godt är.»
»De va-va-vardt så lätt ini mej nu nä- ja fi- fi- fick
mej te å gö-gö-göra- de. Sp-sp- sp- - - Spring! – nu
på ra-ra-rappe. Do-do-dom sk-sk-skjut i brö-brö-bröllopsgårn.»
»Ja så vill jag tacka farfar –. Å, häls dit, te mor!»
Ante lade kudden till rätta under gubbens stela nacke,
höljde fällen väl om honom och lämpade vedträna i spisen
så att de skulle brinna länge.
Med klockan i fickan och fällen på armen stannade
han innanför den af honom redan öppnade dörren.
Han tog af den slitna hundsskinnsmössan och
bugade sig.
»Så mångande tackar ska ni ha farfar!»
Men farfar syntes inte höra honom. Han låg med de
ovant, mödosamt knäppta händerna ofvanpå fällen, och
mumlade för sig själf. Ante förstod att han bad, för han
hörde samma ljud af »Gud Fader» – af Jesusnamnet, som
han hört från mors läppar så många gånger och in i
hennes sista stund.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
