- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
105

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Vicken von Post died in 1950, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 19. På flykt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Stå här ändå en aldrig så liten stund», sade Ante
med skälfvande röst.

I en blink var han borta.

In till farfar i stugan sprang han. Den gamle satt
upprätt i sängen stirrande framför sig, liksom
lyssnande. Han förstod nog af erfarenhet hvad som tilldrog
sig i bröllopsgården. Förr i tiden hade han kallat sån’t
för ’pojklek’ och tyckt att den var en mes, som inte
kunde vara med på sån’t. Men nu såg han det annorlunda.
Han grufvade sig också för de främmande barnen,
som voro så helt i hans barnbarns våld. Skrämda, pinade,
plågade skulle de bli. Han kände väl till huru barnen
här i gården buro sig åt emot alla, som de trodde sig
kunna rå på, såsom gammalt, orkeslöst eller sjukt folk,
fattiga, ensamma barn och värnlösa djur.

»Gubben spratt till vid det att Ante stod invid honom
med en kopp varmt kaffe. »Si här, de är kallt i natt och
kaffe var varmt i kokarn. Jag vill lägga mer på elden.
Och så får jag så mycket tacka farfar.»

»Du-d-d-s-s-skulle j-ju l-l-ligga här?»

»Jag törs int. Dom gör slut på geten här, och vill
ha barna te dricka kask. Och åt mej vill dom göra de
ondt är å.»

»S-s-så är det.» – Gubben nickade bekräftande.

»Jag är n-n-öjd åt a-att du k-om, för j-j-ag h-har tänkt
p-på a-att ge d-dej k-k-klockan här.»

Farfar häktade ner silfverrofvan han hade hängande
inne på sängväggen.

»D-det är s-s-snart s-s-slut me mej. I-i-ingenting si
jag hä-l-ler. T-t-ag k-k-klockan. S-s-sonbarna s-s-ska
inte ha’na! T-t-a-ana! och låt Gud föl-ja d-d-ej.»

Ante stod med klockan i handen – stel af häpnad och
ängslan, som om han blifvit hotad med vreda ord af den
gamle i stället för att bekomma så’n gåfva.

»F-ällen här i öfver-sängen s-s-ska du ta. D-d-de är
kallt. V-i g-g-gör int me’n. Kä-kä-käringen är snart slut
h-hon å –. Skynd dej, gosse!», sade han, plötsligt
färdig i talet. »Det kan snart vara gjort i bröllopsgården –
Skynd dej –! Hör du! –»

»Jag mått tacka er först, farfar – för ni ha vari så
mycke go’ mot oss. Int vet jag om jag kan ta klockan
åf er, – å int fällen häller.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:48:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/frostmo/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free