Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 22. Husbond och matmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha för sig husförhörskalas med askstekta pärer och glöd-
stekt strömming.
Han lade några feta rotknölar på elden, som flammade
så grant och värmde. Sen satte han sig ned på fällen
med armbågarna på knäna, händerna under kinden och
boken på marken framför honom.
»Hela världen fröjdas Herren», läste han versen ut,
om och om igen.
Katten spann och kurrade.
Gullspira idisslade.
Maglena redde i det granna garnet. Hon tänkte
vederkvicka sig med att sy rosor på snart färdiga vantar.
Solen glittrade i små knippen öfver mossgolfvet.
Rundt kring »gården», öfverallt i granen hördes
småfåglar kvittra och prassla.
Maglena satt och tänkte på huru grant allting var.
Ingenting kunde väl vara så fröjdefullt som att ha’ egen
grön stuga i skogen.
Ante, han skulle nog trå tillbaka till den han å, om det
ock kanske skulle dröja till sena kvällen innan han kom.
I samma nu hörde både hon och Månke springande
steg, flåsande andetag från en, som kom rusande emot
granen, som förföljd.
Midt igenom väggen, utan att ta’ till rätta ingången
kom Ante, så slut, att han, innan han kunde få fram
ett ord kastade sig ner rak lång på marken. Blek var
han, med håret klibbigt af svett.
Det dröjde om innan han förmådde röra sig eller säga
ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
