Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 23. Undanjagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grubblade Maglena. »Mor skicka fram dom de är då min
tro. Men nu sprang du väl?»
»Nä-ä. Jag var int god till de. Finnen gaf sig tillbaka
till den andra drängen, och nu sa han de jag hade
stuli klockan och fällen hos farfar.»
»Du stuli – tagi olofvandes!»
Maglena släppte grenen. Hennes ögon brunno svarta
af harm.
»Ja-a han sa de.»
Antes uppsyn var tungsam och sorgsen. »De stack
just som så ondt i mej, må du tro.»
»Ja, då skäms jag te gå ut i bygden hos folk. ’Stuli’,
just som Jan Ers Kalle, som hade stuli åf en handelsman
och sitt i häkte ner i stan.»
Maglenas läppar började skälfva, tårarna kommo flödande.
»Stinta, du må väl veta att jag int är god för te göra
sånt!»
»Men de är farligt att nån bara ha sagt sånt. Mor
skulle väl ha dött om hon hört de.»
»Mor lär väl si hvad som rätt är hon, där hon är, så
int ängslas jag för de. Jag ängslas mer för farfar i
elakgården.»
»Hvad då?»
»Jo, du vet de Maglena, att finndrängen sa, de Brita
hade kommit in te farfar på måron och skulle lägga på
elden där, och då hade han fått slag.»
»Så han inte kunde tala om att han gett dej klockan
och fällen.»
»Han hade fått slag stackarn, och kunde int röra sig ur
sängen», vidhöll Ante saktmodigt. »Far och mor i gården
och småpojkarna hade kommit nerfarande till farfar.
Dom hade sett att klockan och fällen va borta. Farfar
hade förmått säga att jag fått begge delan af ’en.
Karlarna härma hur han sagt. Dom stamma som farfar. G-g-g-
ossen h-h-h-a f-å-tt k-k-k-klockan och f-ä-ä-llen, G-g-g-
rels s-s-sska int få de.»
»Han var behändig farfar, och godaktig. Men dom
vardt väl sint pån?»
»Dom vardt de. Sonhustrun, hon hade skakat en och
sagt att han skulle ta fram klockan, och Grels hade vari
så sint att han hade gråti och sagt allt hva ledt var te
farfar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
