Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 26. »Bruden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han med den talförhet, som utmärkte honom när det
gällde Gullspira och han, som nu, var utom »taghåll»
för Ante.
»Jaså hon är så märkvärdig?»
»Gullspira! Jaa nog är hon de! Hon har vett som
tolf. Hon ät, antingen hon tycke om de eller int – de
värsta rat (skräp) om hon int får någe villre (bättre)
bara för hon ska få mycke mjölk i jufvre, åt oss.»
Månke stod tyst och grundade öfver Gullspiras vidare
förträffligheter. Han fortfor: »Om hon si att vi är trött
och hungrig så kom hon till oss och säg, mää –, säg
hon – »ta tå inäj», mena hon, och när vi hadde
småstinterna så kunde hon säga åt Anna-Lisa så där,
mångande gånger på dan.»
»Och alltid hade hon mjölk att ge?»
»Förjämnan, de var en sak de –. Och så gno hon oss
så här me nosen. Hehehe, säg hon då. Hon ska just
som skratta då, så vi ska bli fänje (glad) och int gå å
ampes i ovetenhet. Akt dej Gullspira», skrek Månke
till midt i sin hänförda beskrifning. »Gå int på lande
för då kom jag med tråljen.»
»Att du näns sätta på henne tocken pinoredskap»,
sade husbonden litet gäckande.
»En kan nog så tycka», muttrade Månke. Han spottade,
och stirrade framför sig. »Men hon tar sej int illa åf
de Gullspira. Hon vill int ha de nå’ bättre hon, än vi.»
»Har ni trålj om nosen då?»
»Nää men. Ja hur va’ de nu igen, Ante?»
Rådlös och förvirrad vände sig Månke till brodern,
som i yttersta flit efter kaffedrickandet satt nedböjd i
landet och rensade, nu så långt kommen intill gungbrädan,
att han hörde på hvad de två, husbonden och Månke
pratade om.
Han såg upp till husbonden, som gick fram till landet.
»De kom bara för mig när jag fann på te sätta trålj
på Gullspira, för att hon int skulle gnaga och förstöra
småträn och gräse vid gårdarna, att hon int skulle lida
mer åf de hon än vi.»
»Det hörs på dig också som om du ginge med trålj
om nosen?»
Sågställaren tittade just undersam på gossen, som rest
sig upp ur landet och med allvarsam uppsyn stod
framför honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
