- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
199

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 37. Indianer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TRETTIOSJUNDE KAPITLET.


INDIANER.

Stilla, tysta, som om de vistats på förklaringens berg
vandrade de bägge, fosterfadern och fostersonen, stigen
framöfver till fäbovallen.

Stimmet, som ändå pågått i deras närhet, när kreaturen
kommo hem från skogen, hade liksom flutit förbi dem.

Vildt tumult mellan tjurar och stridsfärdiga kor, mellan
ystra bockar, lefnadslustiga killingar, förnöjdt, högljudt
råmande, sång- och lockljud, skrik och skratt, spring och
hojtande, det hade alltsammans undgått dessa två.

Inte heller hade de gifvit akt på de kallande, skallande
skränen från åtminstone fem barnröster, som ljudit i
deras närhet där de, endast lyssnande till Guds röst,
uppehållit sig vid den djupa tysta tjärnen.

Men nu! Under skrän och tjut, som siouxindianer
skulle ha svårt att efterlikna, blefvo dessa bägge nu
omringade af hela den vilda skara som förgäfves jagat efter
dem ute på skogsvidden. De blefvo infångade af
förskräckliga, blodtörstiga indianer!

»Blekansiktenas skalper» skulle dessa ha! Ingegerd
klättrade, vig som en vessla upp på fars axlar för att med
ett lätt ryck i de mjuka, svarta lockarna och ett
kringsnoende med »skalperknifven», trästickan, lossa skalpen.
Men sedan kysste hon ångerfull den »bara» fläcken,
innan hon gled ner och blef vild, riktig indian igen.

Far log, mild och tankspridd. »Nå, nå, små flickor!»

Han fortsatte ostörd vandringen uppåt störes. Men
Ante han var mindre lycklig. Han kringrändes och
infångades af indianerna under hiskliga skrik och vildsinta
åtbörder.

»En läcker bit, ungt blekansikte skall smaka bra.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:26:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frostmo/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free