Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 37. Indianer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ante skulle »stekas och ätas upp till kvällsvard.»
Hade icke gossen ännu gått som i en undrande dröm,
utom sig öfver den lycka som vederfarits honom och
som han visste skulle få fortfara, så skulle han väl rent
af blifvit vettskrämd vid anblicken af sex ohyggligt, i
tegelstensrödt tatuerade varelser, hvilka utom dess, om
man undantar Maglena, tjöto och gastade som odjur och
håfvade efter honom med otäckt tillritade, blodiga, bara
armar eller dansade kring om honom på lika styggt
tilltygade bara fötter och ben.
Hårmanarna på dem alla voro upplösta och hopbundna
midt oppå hufvudet med klipprisrefvor, så att de föllo
ner i ansiktet eller åt ryggen, som hästsvansar.
Tänderna lyste gulfärgade ur grinande gap.
De tjöto och skrattade af hänförelse, när Ante vettskrämd
och rådvill, som ett riktigt blekansikte, försökte
att undkomma dem.
Plötsligt, och alldeles oförberedt böjde sig Ante med
hufvudet före, lik en ungtjur, som skrider till anfall.
Med häpnadsväckande kraft puffade han omkull
indianerna.
De stupade som flugor till höger och vänster,
upphäfvande höga, hämdlystna krigstjut.
Med språng som en jagad vildren satte Ante af opp
emot störes däråt han sett den nye mäktige vännen och
beskyddaren begifva sig.
Han hade därvid så när sprungit omkull Anna Dea, som
brådskande var på väg ut att jaga barnen in och till sängs.
Anna Dea, barnpigan i prästgården följde till deras
outsägliga missräkning med de till fäbodarna anlända gästerna.
Anna Dea hade aldrig något vett om att barnen kunde
vara annat än ungar, som skulle äta och sofva och läsa
läxor och finkammas och inte hade hon en aning om att
indianer under denna fagra sommarnatt huserade i
skogen och lågo på lur där efter blekansikten.
Fräck och öfvermodig vippade Anna Dea i väg ut
genom det öppna ledet, till den grad okunnig om den
hotande faran att hon med full hals gastade efter
barnungar, hvilka hon tycktes tro hade rymt till skogs.
»Viva, Rofvor, Angela, vill ni komma in bara. Ja ja
er, när jag får tag i er! Svara på rappe Elsa.»
Hon höll upp för att lyssna efter om inte hennes
hotelser skulle skrämma fram barnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
