Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den där dagen, då Stefan kommit till Ester, när
hon fylld av grubbel suttit ensam på bänken i
trädgården, hade något inom henne stuckit till. Blicken
ur de grå ögonen väckte en känsla, som hon förvånad
tyckte sig ha erfarit förr — för länge sedan. Först
hade hon smått road och litet förvirrad skrattat däråt.
Men medan hon gick i sina dagliga sysslor, växte
denna stämning av glad oro inom henne.
Det var en förnimmelse, som hon kände igen från
sina allra första flickår. Hon gjorde sig till slut reda
för vad det var. Som alla unga flickor hade hon haft
lätt för att svärma för någon: än var det en lärarinna,
som hon beundrade, än en skådespelare, än en herre,
som hon träffat på en bal och som utan att yttra
många ord, bara genom sitt uppträdande eller sina
vackra ögon gjort ett outplånligt intryck på
flickhjärtat. Detta svärmeri hade icke mycken förbindelse
med verkligheten. Föremålet omgavs med ett
skimmer av rosiga drömmar, naturligtvis utan att ha en
aning därom själv. De senare åren hade Ester ej känt
någon benägenhet att svärma för någon. Hon hade
väl haft allvarligare saker att tänka på, måhända
gjorde också hennes erfarenheter av livet och
människorna sitt till, att hon ej hade så lätt att råka i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
