- Project Runeberg -  Fänrik Ståls sägner. Med teckningar af A. Malmström /
78

(1886) [MARC] Author: Johan Ludvig Runeberg With: August Malmström - Tema: War, Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Döbeln vid Juutas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En sådan stod då i din trupp, von Kothen;
det var korpralen numro sju, Standar.
Han stod med söndrig sko på ena foten,
den andra foten blödde och var bar.
Då Döbeln hann den gamle, sågs han stanna.
Med blicken mörk, med handen på sin panna,
besåg han stum den gråa krigarns skick.
»Du var dock med», så talte han omsider,
»på Lappos slätt, vid Kauhajokis strider;
är det den lön, du för vår seger fick?»

»Herr general», så svarte veteranen,
»se här är det gevär, ni sjelf mig gaf.
Ännu är pipan utan fel, och hanen
ger eld som fordomdags, det är nog af.
Att jag är dåligt klädd, lär ingen klandra.
Man är ej sämre, då man är som andra,
och drägten är ej mannen, vill jag tro.
Skodd eller oskodd gör till saken ringa;
sörj ni blott för, att vi få stå, ej springa,
så hjelper nog sig foten utan sko.»

Och Döbeln talte icke mer, men höjde
af aktning hatten vid den gamles ord.
Så red han hän till Brakels trupp; der dröjde
på nytt han nu, han såg trumslagar Nord.
Det var en gubbe, känd se’n åttiåtta;
nu var han stel i armen utan måtta
och kunde föga mer en hvirfvel slå;
men fast han sällan släpptes till paraden,
stod han, der blod det gälde, med i raden.
Till honom talte generalen så:

»Kamrat, får då du aldrig nog af slagen?
Fins ingen yngre här till hands än du?
Här har du stått och styfnat hela dagen,
hur vill du röra dina pinnar nu?»
Den tappre hörde halft förtrytsam orden:
»Herr general, väl är jag gammal vorden,
och att som pojkar drilla blir mig svårt;
men att ha kraft i armen, det är summan.
Skrik ni som Armfelt: Marsch, framåt, rör trumman!
och Nord slår trögt sin hvirfvel, men slår hårdt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:14:17 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fstal83/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free