Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stranden och hoppade i båten. Olenin gav akt på,
att han därifrån, för första gången, mönstrade alla
kosackerna med en snabb blick och hur han hastigt
ställde en fråga till sin följeslagare. Denne svarade
och pekade på Lukaschka.
Tschetschenen såg på denne, sedan vände han sig
långsamt bort och blickade över till den andra
stranden. Det låg icke hat, men kallt förakt i denna blick.
Sedan sade han ytterligare något.
”Vad sade han?” frågade Olenin tolken.
”Dina döda de våra, och de våra skola döda edra,
det är alltid så”, sade tolken, som tydligen ljög och
visade skrattande sina vita tänder, i det han sprang
i båten.
Den dödes broder satt orörlig i båten och såg bort
till andra stranden. Hans känsla av hat och förakt
var så intensiv, att icke ens nyfikenheten fick makt
med honom. Tolken stod i båtens akter och förde
årån än åt den ena sidan, än åt den andra, under det
att han oupphörligt pratade. Båten avlägsnade sig
mera och mera, rösterna blevo knappt hörbara.
Slutligen nådde de motsatta stranden, där deras hästar
väntade dem. De lade liket över sadeln på en av
hästarna, ehuru djuret kraftigt stretade emot, stego
sedan till häst och redo i skritt utefter vägen, förbi
kosackbyn, ur vilken en hop människor kommo för
att se på dem.
Kosackerna på denna sidan floden voro i högsta
grad nöjda och belåtna. Från alla håll hördes skratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
