Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen annanstädes, och här lever ni som en munk?
En sådan idé! Varför skall man fördystra livet för
sig och inte njuta, vad som bjuds? Har ni hört, att
vårt kompani skall gå till Vosdvischensk?”
”Till mig har man sagt, sade Olenin, ”att åttonde
kompaniet skall dit.”
”Nej, jag har fått ett brev från adjutanten. Han
skriver, att fursten skall själv deltaga i fälttåget. Jag
skall bli glad att få träffa honom igen, jag börjar
redan på att leds här.”
”Därom har jag intet hört; men däremot, att
Krinowitzin fått S :t Annakorset för förra
expeditionen. Han hoppades bli löjtnant”, sade Belezki
skrattande, ”men missräknade sig. Han har nu gått
in vid staben.’
Fram mot aftonen började Olenin tänka på
bjudningen. Den plågade honom. Han ville gå, men
han tänkte med en underlig, pinsam känsla på, vad
som skulle kunna hända. Han visste, att varken
kosacker eller några andra, äldre personer skulle
komma, bara flickor. Hur skulle det bli? Hur skulle
man vara? Vad skulle man säga? Vad för något
gemensamt kunde det väl finnas emellan honom och
dessa råa kosackflickor? Belezki hade berättat om
sådana underliga, cyniska förhållanden ...
Han berördes sällsamt av den tanken, att han
skulle vara i samma rum som Marjanka och kanske
tala med henne. Det förekom honom märkvärdigt,
då han påminde sig hennes stolta hållning ... Be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
