Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de Lukaschka ivrigt, ”men er ger jag honom. Säg
Lara ett ord, och han är er, jag sadlar av honom och
lämnar er honom. Låt mig en gång också få göra
er en tjänst.”
”Nej, för ingen del.”
”Nå, då har jag här en annan gåva åt er.”
Lukaschka tog en av dolkarna, som med en rem
hängde vid hans gördel. ”Jag har fått den på andra
sidan floden.”
”Tack!”
”Och vindruvor har min mor lovat att komma med
själv.”
”Onödigt. Vi skola göra upp vårt
mellanhavande. Jag får väl inte betala dig för dolken?”
”Nej, det går inte! Vänner emellan! Då jag
var på andra sidan floden förde Girei-khan mig in
i sin stuga och sade: ’välj ut något åt dig’, och
jag tog denna dolk. Så går det till hos oss.”
De gingo in i Olenins rum och drucko ett glas
vin.
”Nå, ska’ du stanna här?” frågade Olenin.
”Nej, jag kommer för att taga avsked. Man har
förflyttat mig från posteringen till en skvadron på
andra sidan Terek. Jag ger mig av i dag med
Nazarka, min kamrat.”
”Och när skall bröllopet stå?”
”Jag kommer snart hem och då skall förlovningen
firas, sedan går jag tillbaka till tjänsten igen”, sade
Lukaschka litet tveksamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
